Monday’s Not Coming av Tiffany D. Jackson

Monday's Not Coming av Tiffany D. Jackson

Författare: Tiffany D. Jackson
Förlag: Katherine Tegen Books (2019)
Antal sidor: 464 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Monday Charles dyker inte upp vid terminsstart. Den enda som tycks märka att hon är försvunnen är bästa vännen Claudia. Ju längre tid som går, desto mer orolig börjar hon bli. Monday skulle aldrig överge henne. Aldrig tvinga henne att ensam möta mobbare och prov. Efter förra årets rykten, behöver Claudia sin bästa vän mer än någonsin. Men Mondays mamma vägrar ge henne svar. Och systern April är ännu mindre hjälpsam. Ju mer Claudia nystar i bästa vännens försvinnande, desto mer står det klart att ingen riktigt vet när de såg Monday sist. Hur kan en tonårsflicka försvinna utan att någon märker något?

Monday’s Not Coming är en rekommendation som flera gånger har dykt upp på tisdagstrion. Den hamnade därför snabbt på att läsa-listan och har legat på åtskilliga önskelistor sedan dess. Till sist fick jag dock lov att ta saker i egna händer om den någonsin skulle bli läst.

I Monday’s Not Coming splittras Claudias liv i ett före och efter. Före, när hon och Monday var så nära som ett par personer kan bli. Åtminstone är det vad hon tror. Och ett efter, när Monday är försvunnen och ingen vill ta Claudias oro på allvar. Genom dessa alternerande tidslinjer byggs flickornas relation upp. Vi börjar förstå vem Monday Charles är, inklusive det som Claudia i och med sitt skyddade liv har varit för blind för att se. Samtidigt får vi se hur Claudia, genom sin bästa väns försvinnande, tvingas sluta gömma sig i Mondays skugga.

Monday’s Not Coming är en skildring av hur det sociala skyddsnätet brister. Det finns indikationer på att det inte står rätt till i familjen Charles, men det faller mellan stolarna. Ingen vill riktigt ta tag i det. Det är också ett inlägg i debatten kring hur svarta människor behandlas i det amerikanska samhället, särskilt unga svarta flickor. Inte ens polisen vill ta en svart tonårsflickas försvinnande på allvar. Hon blir bara ytterligare en i statistiken av många som har rymt hemifrån.

Tiffany D. Jackson har också lyckats skildra Claudias dyslexi övertygande. Överlag är det en mycket trovärdig psykologisk thriller, men tvisten på slutet känns lite krystad. Där brister den psykologiska trovärdigheten, vilket även sänker bokens betyg.

Monday’s Not Coming är på många sätt en otäck bok om vuxenvärldens svek, men också trofastheten i flickors vänskap.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Tisdagstrion: Rosa

Tisdagstrion

Tisdag igen och det känns som om den här veckan kommer att bli lång. Jag var nämligen dum nog att jobba övertid i helgen, men när julen närmar sig känns det som om man (jag) kan behöva lite extra klirr i kassan. Nu är det jobb i vanlig lunk som gäller och jag inleder min tisdag med att kika in hos Ugglan & Boken. Veckans tema för hennes tisdagstrio är rosa.

Tre rosa titlar

Rosa: Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson passar dubbelt in på temat. Fanny Ambjörnsson är en socialantropolog som skriver oerhört fascinerande texter om kulturella företeelser. Den här boken behandlar de betydelser och egenskaper som vi har gett färgen rosa i dagens samhälle.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi har en iögonfallande titel som matchar det chockrosa omslaget. Den här surrealistiska, absurda och morbida romanen om en ung kvinna som upptäcker att hon saknar en mödomshinna. En mödomshinna är absolut nödvändig för att göra revolt mot sin traditionella kinesiska uppfostran. Därför måste hon få den rekonstruerad med hjälp av plastikkirurgi. Det här är skruvat på högsta nivå och var det första recensionsexemplar jag någonsin fick.

Harvey av Emma Cline är en kort, intensiv och ytterst obehaglig skildring av vad som kan ha farit igenom Harvey Weinsteins huvud medan han väntade på sin dom. Med psykologisk skärpa skildrar Emma Cline hans oförmåga att ta ansvar för sina handlingar och hur han rättfärdigar dem.

Publicerat i läsning | 3 kommentarer

Heartstopper, säsong 2

Heartstopper, säsong 2

Skapare: Alice Oseman
Skådespelare: Joe Locke, Kit Connor
Produktionsår: 2023
Säsong: 2
Antal avsnitt: 8
Längd: 283 minuter

Charlie och Nick har landat i att vara ett par. Nu kämpar Nick med att komma ut till sin vänner. Charlie förtjänar bättre än att vara en hemlighet, tycker han. Men att komma ut till vänner och familj visar sig svårare han har trott. Samtidigt försöker Tao och Elle gör slag i kemin mellan dem. Men är det lätt att gå från vänner till något annat? En skolresa till Paris och en bal håller även dem alla sysselsatta.

I augusti kom den andra, efterlängtade säsongen av Heartstopper. Seriealbumen är något av det sötaste som finns, trots att de tacklar svåra ämnen. Tv-serien är också fruktansvärt charmig, men inte riktigt på samma nivå. Castingen av Joe Lock som Charlie och Kit Connor som Nick är fenomenal och bidrar nog till seriens charm.

Men den största anledningen till att serien ens kommer i närheten av seriealbumen är nog att Alice Oseman är med och skriver manus. Det är riktigt lyckat eftersom hon är den som känner karaktärerna utan och innan. Dock märks det att i säsong två så har Netflixproducenterna haft en del synpunkter på serien. En del detaljer i serien har verkligen amerikaniserats. Vad jag vet så har man i Storbritannien inte den typ av baler som man har i USA, som man har känt sig tvungen att slänga in i tv-serien. Förmodligen för att inte alienera en amerikansk publik.

Som tidigare nämnt hanterar Heartstopper redan svåra ämnen, såsom att komma ut, ätstörningar och psykisk ohälsa. Även om det skildrar hälsosamma, sunda relationer, så förekommer det intimt partnervåld och homofobi. Men inte tillräckligt för Netflixproducenterna, nej. De kan inte låta HBTQIA-ungdomar behålla ett andrum, utan de ska påminnas om verkligheten de lever i. (Som om de inte redan lever den verkligheten.) Detta genom att hux flux slänga in att en av karaktärerna blir utslängd av sin homofoba mamma.

Bortsett från en del överdrivna händelser, så är Heartstopper trogen originalet med sin innerliga skildring av tonårskärlek.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra säsonger i serien

Säsong 1 (recension)

Säsong 2

Säsong 3

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Slayer av Kiersten White

Slayer av Kiersten White

Författare: Kiersten White
Serie: Slayer, #1
Förlag: Simon Pulse (2019)
Antal sidor: 404 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Nina har alltid stått i skuggan av sin syster Artemis. De har båda vuxit upp och tränat för att bli väktare, som vägleder världens vampyrdråpare. Men medan Ninas mamma är en framstående medlem i väktarrådet och Artemis visar stor fallenhet för kallet, så har Nina aldrig kunnat omfamna den våldsamma livsstilen. Istället följer hon instinkten att hela och skapar sig en plats som skolans sköterska. Tills den dag hennes liv förändras för alltid. Tack vare Buffy, den berömde och ökända dråparen som Ninas far dog för att beskydda, så är Nina inte bara nästa Utvalda, utan också den sista dråparen. Medan Nina förfinar sina färdigheter tillsammans med sin väktare Leo, finns det mycket som kan hålla henne sysselsatt: en monsterfight club, en demon som äter lycka, en skuggig figur som dyker upp i Ninas drömmar…

Min bokcirkel utgår från Popsugar Reading Challenge 2023 när vi ska välja vad vi ska läsa härnäst. Den här gången föll turen på en bok som var baserad på en populär film. Vi utvidgade det till att även inkludera tv-serier. Mitt val föll på Slayer, som även vann lottningen. Den är baserad på Buffy the Vampire Slayer, den kultförklarade tv-serien från början av 00-talet. Senare har den fått leva vidare i seriealbum och nu senast en duologi av Kiersten White.

Det råder inga tvivel om att Kiersten White är ett stort fan av tv-serien. Dessvärre gör det att hon inte riktigt förmår att hålla distansen som krävs för att göra Slayer till något riktigt bra. Nog för att det finns blinkningar till både Buffy och Angel som väcker nostalgin hos den som tycker om serien, men det känns onekligen som fanfiction. Och dålig fanfiction, till råga på det.

Ta bara namnen på huvudpersonerna: Athena, kallad för Nina av någon märklig anledning, och Artemis. Typiska fanfictionnamn. Det finns förstås också en karaktär som har blått hår, vilket brukar vara förekommande i en viss typ av fanfiction Givetvis visar det sig ju att Nina, som aldrig har varit speciell tidigare, är utvald. Hon är den sista Slayer i en värld där magi numera är ett minne blott. Givetvis får hon ett snyggt kärleksintresse, med en romans som knappt övertygar. Plus att Kiersten White försöker pressa in en del av den slagfärdighet och humor som kännetecknad Buffy, men knappast passar Ninas personlighet.

Kiersten White använder den stora släggan i Slayer för att hamra in hur utanför Nina känner sig i väktargemenskapen. Hur alla ser upp till Artemis, medan Nina knappt blir sedd. Lägg därtill att hon i var och varannan mening måste gå på hur mycket hon hatar Buffy. Buffy har förstört hennes liv. Buffy är en självisk idiot som har förstört världen. Jag kan förstå att hon har kluvna känslor, eftersom hennes pappa påstås vara Buffys första väktare (också en typiskt dålig fanfiction-grej), men kom igen. Buffy var själv femton år när han dog. Hon var inte ens närvarande när han dog. Hur fan kan hon bära skulden för det?

Slayer har ett visst flyt och spänning, samt ett nostalgiskt värde, som räddar det från att vara ett bottennapp. Men jag kommer inte läsa bok nummer två.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Slayer

Chosen

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

The Long Way To a Small Angry Planet

The Long Way To a Small Angry Planet av Becky Chambers

Författare: Becky Chambers
Serie: Wayfarers, #1
Förlag: Hodder & Stoughton (2015)
Antal sidor: 404 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När Rosemary Harper blir en del av besättningen på Wayfarer, är hennes förväntningar inte höga. Målet är i själva verket att försvinna. Att lämna sitt förflutna bakom sig och få en lugn, stillsam plats som hon kan kalla hem under ett tag. Men hon får mer än hon hade förväntat sig. Besättningen är eklektisk blandning av arter och personligheter, från Sissix, den vänliga reptilpiloten, till Kizzy och Jenks, som konstant munhuggs men håller skeppet igång. Livet ombord är kaotisk, men på det stora hela fridfullt. Tills de erbjuds sitt livs jobb: att bygga en hyperrymd tunnel till en avlägsen planet. De skulle tjäna tillräckligt med pengar för att leva bekvämt i åratal… om de kan överleva den långa resan genom en krigshärjad rymd utan att sätta någon av de ömtåliga allianser som bibehåller fred i galaxen ur spel.

The Long Way to a Small Angry Planet är ett av de senaste årens stora science fiction-fenomen. Becky Chambers publicerade den ursprungligen själv. Men när den fann sin marknad och sina läsare, blev de stora förlagen intresserade och den gavs ut på nytt. Många har rekommenderat den och den har funnits på min att läsa-lista sedan 2016. När den kom på årets bokrea, var det ju bara att slå till.

Inledningsvis är det kämpigt att ta sig in i The Long Way to a Small Angry Planet. Transportsträckan för att boken ska hitta sin story och karaktärernas röst är tämligen lång. Anledningen att den kan kännas seg i början kan mycket väl vara introduktionen till den värld som Becky Chambers har byggt upp.

Men när läsaren väl knäcker koden, öppnar verkligen The Long Way to a Small Angry Planet upp för en helt annan värld. Befolkade av arter som är helt olika människor, men alla måste försöka samspela på något sätt i den galaktiska politiken. På sätt och vis påminner det här om Anna Jakobsson Lunds Czentes Omega och Stanos Volta i dess uppbyggnad av arter och självklart queera relationer, men med ett annat fokus. Fokus här ligger på resan till den avlägsna planet som de har fått i uppdrag att öppna en port till, men också de relationer som uppstår mellan karaktärerna.

The Long Way to a Small Angry Planet är en långsam, karaktärsdriven roman. Dramatiken är oftast tystlåten och sker egentligen i samspelet mellan individerna. Det begränsade utrymme de tvingas leva i under en längre tid spelar stor roll i att visa hur kulturkrockar uppstår, men också hur samspel kring varandras olikheter uppstår. Karaktärerna är alla kanske inte älskvärda, men de känns som riktiga personer. Personer som när som helst skulle kunna kliva ut från bokens sidor för att interagera med bokens läsare.

The Long Way to a Small Angry Planet kräver lite tålamod av läsaren för att knäcka koden, men när man väl gör det är mödan väl värd. En science fiction-berättelse av verkligt hög klass.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

The Long Way To a Small Angry Planet

A Closed and Common Orbit

Record of a Spaceborn Few

The Galaxy, and the Ground Within

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i september 2023

September var den månad då alla mina tekniska prylar bestämde sig för att dö. Först drog läsplattan sin sista suck, sedan dog telefonen. Eftersom jag hade planerat att läsa en del på läsplattan i september investerade jag i en ny:

Det blev en Kobo Clara 2E. Det har verkligen varit som natt och dag i jämförelse med min letto. Menar du inte att det ska ta tio minuter för plattan att starta?

Jag invigde den genom att låna lite e-böcker från biblioteket:

Den saknade systern av Lucinda Riley.

Och Den röda adressboken av Sofia Lundberg. Jag har en lista med tips på böcker som jag har för avsikt att låna, så jag betar sakta av den. Att biblioteket har e-böcker är fantastiskt, tycker jag. Då behöver jag inte springa dit i tid och otid, och jag kan vidga min läsning.

Sedan var jag faktiskt uppe fysiskt på biblioteket och lånade böcker också:

Jag skulle egentligen bara hämta ut Svalors flykt av Majgull Axelsson, som jag hade reserverat. Men på ren impuls slank Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin med också. Jag har haft tredje delen i serien stående i min bokhylla länge, så nu tänkte jag passa på att låna resten av serien.

Bortsett från plattan har jag alltså inte köpt något denna månad. Istället har jag utnyttjat våra magnifika svenska bibliotek, som är en riktig skatt vi måste vara rädda om.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Hemligheter

Tisdagstrion

Första tisdagen i oktober och idag vankas det hemligheter i veckans tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken.

Den hemliga historien av Donna Tartt var den första jag kom att tänka på. Richard Papen blir antagen till college och snart accepterad av skolans innersta intellektuella krets. De här människorna är vad han vill vara. Samlade kring en karismatisk professor i klassiska språk, testar de gränserna för det vanliga collegelivet. Utöver droger och alkohol, utöver de även dionysiska ritualer. Men leken spårar snart ur…

Burn Our Bodies Down av Rory Power handlar i högsta grad om familjehemligheter. Det har alltid varit Margot och hennes mor. Inga svar på var ifrån de kommer. Om de har någon annan familj. Men det duger inte för Margot. Hon vill ha en familj, en förflutet. Nu har hon hittat en ledtråd som leder henne till staden Phalene. Men de svar hon hittar där, tyder på att det finns gift i deras familjeträd…

Harry Potter och Hemligheternas kammare av J. K. Rowling var den första Harry Potter-boken jag läste. Och det är fortfarande en av mina favoriter i serien. Harry ska börja sitt andra år på Hogwarts. Men medan det i vanlig ordning vankas Quidditch och läxor, så sänker sig ett mörkt hot över skolan. Något attackerar de mugglarfödda eleverna. Hemligheternas kammare har öppnats av Slytherins arvtagare och många tror att detta är Harry…

Publicerat i läsning | Etiketter | 10 kommentarer

Månadsrapport: September 2023

De elva böcker jag har läst i september (listas i brödtexten)

Antal lästa böcker i september 2023: 11

105. In the Lives of Puppets av T. J. Klune
106. Den saknade systern av Lucinda Riley
107. Bevare mig väl: En klimatantologi
108. The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin (gammal recension)
109. Svalors flykt av Majgull Axelsson
110. Underjordiska timmar av Delphine de Vigan
111. Den röda adressboken av Sofia Lundberg
112. The Dispossessed av Ursula K. Le Guin
113. Våga leva igen – efter utmattningssyndrom av Emma Holmgren
114. Lises planering av Lise Hellström
115. The Secrets of Dumbledore av J. K. Rowling och Steve Kloves

Drama: 2
Fantasy: 1
Historisk fiktion: 2
Nonfiction: 3
Science fiction: 3

Hyllvärmare: 1
Böcker införskaffade samma månad: 0
Böcker införskaffade samma år: 6
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 3
Recensionsex: 0

Kvinnor: 7
Män: 1
Annat: 0
Duo: 2
Författare jag inte har läst tidigare: 3

Amerikansk författare: 2
Brittisk författare: 3
Fransk författare: 1
Svensk författare: 5

Kommentar: September har präglats av trötthet. Mörkret smyger sig på, samtidigt som det fortsätter att vara sommarvärme ute. Kroppen vet inte riktigt vart den ska vända sig. Jag har också läst en hel del böcker som kräver en del eftertanke, vilket gör att det har tagit tid att ta sig igenom dem. Det rasslade till med några lättlästa böcker nu i slutet av månaden, men annars har läsningen präglats av långsamhet.

Bland de skönlitterära titlarna blev det faktiskt tre fullpoängare denna månad. Jag höjde mitt betyg av Ursula K. Le Guins klassiker The Left Hand of Darkness, då jag blev alldeles tagen i min omläsning. Svalors flykt av Majgull Axelsson berörde med ett aktuellt tema och jag tycker det är synd att det inte gick bättre för den i Årets bok. Och Underjordiska timmar av Delphine de Vigan sög tag i mig, men den lämnade efter sig en sådan otäck stämning att den också är månadens otäckaste.

Den bästa nonfictionboken denna månad blev Lises planering av Lise Hellström. Jag tycker om hennes sätt att skriva och hon förändrade delvis mitt sätt att se på bullet journaling. Det gör att jag ska prova en del av hennes idéer nästa år.

Sämst denna månad blev föga oväntat Den saknade systern av Lucinda Riley. Jag blev precis lika irriterad och förbannad som jag hade väntat mig.

Lite besviken blev jag på Den röda adressboken av Sofia Lundgren. Den har hyllats till skyarna, men även om jag tyckte att berättelsen var fin så förstod jag inte riktigt hyllningskören.

Beauty

Antal sedda filmer i september 2023: 1

40. Beauty

Drama: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 1
Disney+: 0
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 0

Kommentar: Jag har inte alls varit på humör för att titta på film eller serier i september. Det kan gå hand i hand med att jag har varit trött. Men kan också bero på att jag på sistone sällan träffat rätt i mina filmval. Beauty var ett exempel på detta. En film med potential, men mediokert utförande. Vi får se om lusten till film- och serietittande väcks i oktober. Mike Flanagan släpper ny serie och det kommer en ny säsong av Loki.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: Oktober 2023

Då var Spooktober nästan här. (Och Inktober, vilket gör att jag inte tror att jag kommer att läsa så mycket.) Min plan är att frossa i skräck, med avbrott för annan typ av läsning. Det skulle ju inte duga att bli alltför mörkrädd, nu när höstmörkret kryper på.

Dessa fyra böcker vill jag särskilt läsa:

  • She Is a Haunting av Trang Tanh Tran har ju haft ögonen på sedan den kom ut. Den liknas vid Mexican Gothic, men utspelar sig i Vietnam. Förväntningarna är minst sagt höga.
  • Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist hittade jag på Stadsmissionen i år. Jag har även hittat hans Människohamn, som jag förhoppningsvis också ska hinna med att läsa nu i oktober. Jag har ju gillat det jag har läst av honom hittills.
  • Motherthing av Ainslie Hogarth är ett av årets impulsköp. Lite gammal, hederlig hemsökelse av svärmodern från helvetet låter som om det kan båda gott.
  • The Final Girl Support Group av Grady Hendrix hoppas jag att jag ska tycka bättre om än boken av honom jag läste tidigare i år. Handlingen låter så spännande, men jag är lite tveksam till om han kan ro det hela i land.

Utöver skräck, så har jag planer på att läsa en thriller av Stephen King och förhoppningsvis sista delen i serien om De sju systrarna.

Vad läser du i oktober? Ska du också satsa på skräck?

Publicerat i läsning | Etiketter | 1 kommentar

Book Love av Debbie Trung

Book Love av Debbie Trung

Författare: Debbie Trung
Förlag: Andrews McMeel Publishing (2019)
Antal sidor: 137 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I en samling serier skildras den tedrickande, bokryggssniffande och boksamlande bibliofilen. Debbie Trungs serier är humoristiska och bjuder på stark igenkänning. Den får läsaren att skratta samtidigt som den precist skildrar boknördens tankar och vanor. Book Love är den perfekta gåvan för att låta bokälskaren veta att de är förstådda och uppskattade.

Book Love är en hyllning till den stora boknörden. Den som går och sneglar lite smått på vad andra läser, som ständigt är på jakt på nästa läsupplevelse och som mycket hellre skulle vilja stanna hemma med en bok än gå på fest. Personen som alltid är jakt på nästa stora läsupplevelse och som vill dela med sig av kärleken till böcker. Allting skildras med glimten i ögat och en stor portion humor.

Debbie Trungs bläckillustrationer bidrar till att göra Book Love till den upplevelse det är. De är charmiga och mycket söta. Samtidigt fångar de i vissa bilder just hur mycket världen vidgas genom olika former av läsning. Alla världar som öppnas mellan bokens pärmar. Och helt enkelt det fantastiska i att krypa upp i en bekväm ställning med en kopp te och en bok i handen.

Som alltid, känner läsaren igen sig mer i vissa seriestrippar än i andra. Ibland känns det som om Debbie Trung har tittat rakt in i min hjärna. Andra gånger känner jag inte igen mig alls. Men boken fyller en viktig funktion av att ge bekräftelse. I en värld som kan ha svårt att förstå behovet av, och kärleken till, att få slå sig ned med en bok, är det skönt att veta att det finns andra som har samma intressen och preferenser som en själv. Någon annan som hellre läser en bok än springer ut och spelar fotboll.

Book Love är en ytterst charmig bok som exakt fångar hur det är att älska böcker.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar