The Danish Girl: Kan jag se den för första gången igen?

Bildkälla: IMDB.

Regissör: Tom Hooper
Manus: Lucinda Coxon
Skådespelare: Eddie Redmayne, Alicia Vikander, Amber Heard, Ben Whishaw, Matthias Schoenaerts
Produktionsår: 2015
Längd: 119 minuter

Går fortfarande på biograferna.

Allt börjar som en oskyldig lek. När en av Gerdas modeller inte dyker upp för sin sittning, övertalar hon sin make Einar att ta på sig modellens strumpor och skor och sitta i hennes ställa. Tillsammans skapar de ett alter ego åt Einar: Lili. Men snart står det allt klarare att det i själva verket är Einar som är alter egot och Lili som är hennes sanna jag. Vad som följer sätter makarnas relation på prov när de kämpar för att Lili ska kunna få leva så att hennes yttre jag motsvarar hennes inre.

The Danish Girl inleds med spektakulära naturbilder, vilket ger en hint om det snygga foto som ska följa. Det är en vacker, lågmäld film som dock ger ett fragmentariskt intryck i början. Det känns som om det hoppar från stillbild till stillbild i makarna Wegeners liv. Det dröjer innan det blir sammanhängande, men då bjuder Tom Hooper på en gripande och stark film som lämnar mig känslomässigt skör efteråt. Varje litet val som de har gjort känns i mig. Det gör The Danish Girl till en genomtänkt, intelligent film.

En stor del beror på de fina skådespelarinsatser som alla skådespelare bjuder på. Amber Heard gör en briljant roll som en frigjord kvinna, som bidrar med mycket humor till filmen. Det är synd att hon inte får vara med mer än vad hon är. Matthias Schoenaerts gör sitt bästa och lyckas måla ett sympatiskt porträtt av en karaktär som enbart känns som om han är med för att skapa ett triangeldrama i The Danish Girl. Ett ganska så misslyckat sådant också.

Men det är Eddie Redmayne som trollbinder. Han har gått från att måttligt imponera i Les Misérables till att bli en favoritskådespelare. Jag tror att han gör sin bästa roll hittills i The Danish Girl. Med små subtila medel får han tittaren att känna paradigmskiftet i Lilis huvud när hon för första gången tar på sig strumpor eller ser sig själv som kvinna. Redmayne gestaltar också förvirringen och förtvivlan över att inte riktigt förstå vad det är som händer. Känslan av att vara på väg att förlora vettet. Men också glädjen, lättnaden och friheten att det finns något, om än riskfyllt, som kan ställa allt till rätta.

Även Alicia Vikander imponerar i The Danish Girl. I mångt och mycket har hon de bästa replikerna, men även några av de mest emotionellt intensiva scenerna. Hon lyckas förmedla viljan att stötta, samtidigt som det är svårt att ta farväl av en person som du har älskat i åratal och se dem förvandlas till någon annan. Redmayne och Vikander har därtill så fin personkemi att de övertygar som ett äkta par som känner varandra utan och innan. De ordlösa skämten, de menande blickarna, hur de kommunicerar med varandra utan ett ord är mästerligt spelat.

Om det finns något som jag vill gnälla på med The Danish Girl så är det dess uppenbara och melodramatiska slut. I jämförelse med resten av filmen känns det klumpigt och tafatt, trots att både Vikander och Redmayne gör sitt yttersta för att lyfta det med fint skådespeleri. Nej, ett annat, mer oväntat slut hade varit att önska.

Men The Danish Girl är annars en film som för mig över känslomässiga toppar och dalar. Jag sluter de karaktärer som Redmayne och Vikander gestaltar till mitt hjärta.