Regissör: Charles Martin Smith
Manus: W. Bruce Cameron och Cathryn Michon
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Jonah Hauer-King, Ashley Judd
Produktionsår: 2019
Längd: 96 minuter
Som valp hittas herrelösa Bella av Lucas, som tar med sig henne hem. Snart står det klart för Bella att Lucas är hennes människa. Han lär henne en massa roliga lekar. Som ”gå hem.” Men när Lucas en dag i mötet med en övernitisk polis, som anser att Bella är en pitbull vilket är olagligt i Denver, ger kommandot åt Bella att ”gå hem”, lyder hon inte. Då separeras de och hon hamnar på hundstall tills Lucas kan betala sina böter. För att skydda Bella tills de har hittat ett nytt hem, skickar Lucas bort henne. Men Bella är fast besluten att vara en duktig hund och utföra ”gå hem” så att de aldrig kan skiljas åt. Hon rymmer från hemmet och beger sig genom Colorados vildmarker för att hitta sin Lucas.
Redan innan jag har sett A Dog’s Way Home, som är baserad på W. Bruce Camerons bok vid samma namn, är den ett internt skämt i min familj. Efter att min syster har sett den och rekommenderat den, så haglade repliker så som ”snow, do your business” och ”are you ready for your tiny piece of cheese?” flitigt mellan oss.
Det tog mig dock förvånansvärt lång tid att få tummen ur att se A Dog’s Way Home. När jag nu har gjort det så är jag glad över att ha gjort det. Rent krasst är det inget mästerverk, men det är en varm och sentimental film som träffar rätt känsloregister för att man ska må bra en kväll. Det finns ingen tvekan om att det kommer att sluta lyckligt, även trots att vägen dit är lång och frustrerande. Ibland sorglig. Det står klart att människor ibland inte förtjänar hundar.
A Dog’s Way Home må inte vara något mästerverk, men det är en varm film som lämnar en skön känsla efter sig och sådana filmer behövs de med.
