Betyg:☆☆☆☆☆
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Life+70 (ursprungligen publicerad 1929)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
När jag läser A Room of One’s Own drar jag mig till minnes en sak som hände under min skoltid. Jag har haft en hel del svensklärare, några otroligt bra, några mindre bra. En av mina favoriter var en fantastisk man på många sätt och vis och älskad av vår klass, men jag har svårt att förlåta honom en sak: när han sa till mig att han vägrade läsa amerikanska, kvinnliga författare. Jag hade kunnat överse att han vägrade läsa amerikanska författare, men att säga att kvinnliga amerikanska författare skulle vara sämre än några andra innebär att han skjuter Harper Lee, Alice Walker, Toni Morrison, Maya Angelou etcetera åt sidan som skräp.
Essän A Room of One’s Own är frukten av ett antal föreläsningar som Virginia Woolf höll vid Newnham College och Girton College i Cambridge. Berättaren rör sig i det fiktiva Oxbridge och i London, och funderar kring kvinnor och mäns olika förutsättningar för att skapa och bli författare. Detta leder fram till slutsatsen att kvinnor måste ha ett eget rum och en stadig inkomst för att bli författare.
Det finns mycket som är intressant med A Room of One’s Own och det är en bok som jag tycker att fler borde läsa och diskutera. En av de saker som jag fastnade för särskilt var den poäng Woolf gjorde om att kvinnor ofta figurerar i litteraturen och där får ett större utrymme än de skulle få i verkliga livet. Diskrepansen mellan litteraturens kvinnor och verklighetens kvinnor och vad de tillåts vara är stor.
A Room of One’s Own slungar mig mellan olika sinnesstämningar. Jag blir både ledsen och arg när jag läser, men kanske mest arg. Arg, därför att trots att boken kom ut 1929 så finns det så mycket jag känner igen mig. Arg, därför att unika röster har kvävts därför att de var kvinnor.
Ett av de mest talande exemplen är det fiktiva exemplet med Shakespeares syster. Så lik sin bror på alla de vis, men utan hans möjligheter. Det är därför ingen har hört talas om poeten Judith: vid varje steg hon tog mot sitt öde, möttes hon av motstånd och de begränsningar som sattes på kvinnor i hennes tidsålder.
A Room of One’s Own är en tankeprovocerande essä som jag önskar att alla skulle läsa.
Andra som har bloggat om A Room of One’s Own
Feministbiblioteket; How hollow heart and full; Mitt bokliga liv
Tänk att vara kvinna att bara hitta manliga författare överallt i bokhyllorna och att inte ens få studera dessa böcker vid universitetet… En dröm om eget rum, eget liv var få förunnat.
(min musiklärare sa att Beatles är skräp… de duger ju bland kungliga, synfoniorkestrar)
Hela uppdelningen med universitetet gjorde mig upprörd när jag läste det, särskilt när det kom fram en man och sa åt henne att hon inte fick vara på en plats därför att hon var kvinna. Det var verkligen upprörande läsning stundtals, men det som var mest upprörande är att det är så otroligt mycket som är aktuellt än idag.
Pingback: Månadsrapport: Juli 2014 » C.R.M. Nilsson
Pingback: Klassiska kvinnor sommaren - Feministbiblioteket