Regissör: Bradley Cooper
Manus: William A. Wellman
Skådespelare: Lady Gaga, Bradley Cooper, Sam Elliott
Produktionsår: 2018
Längd: 130 minuter
Jack Maine är en framgångsrik rockmusiker som kämpar mot sina demoner: alkohol och droger. Av en slump får han höra Ally sjunga, en ung kvinna som har gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska. Tagen av hennes röst och talang, hjälper Jack henne in i rampljuset. Men medan Allys karriär börjar ta fart, så dalar Jacks sakta men säkert. Frågan är om deras kärlek kommer att räcka till för att rädda Jack från hans demoner.
A Star Is Born är den fjärde inkarnationen av den här historien. Judy Garland och Barbra Streisand har tidigare innehavt den kvinnliga huvudrollen, men nu är det Lady Gagas och Bradley Coopers tur att inta det på förhand dömda parets romans. Båda levererar, både skådespelarmässigt och sångmässigt, vilket gör detta stundtals mörka drama tufft att ta sig igenom. Det är ingen skönmålad bild av alkoholism eller drogmissbruk, utan fylld av dess mörker.
Min invändning mot A Star Is Born är att allting går så fort. Ally och Jack möts och helt plötsligt är det en himlastormande romans. Det känns som en serie med scener som någon har pärlat upp på en tråd; varje scen i sig är stark i sig, men det blir aldrig något mer än en fragmentarisk helhet. Det är något av Oscar’s bait över det hela: filmen innehåller alla detaljer som krävs för att bli nominerad för en Oscar, men det är nästan övertydligt att det är filmens syfte.
A Star Is Born är onekligen en stark film som lämnar tittaren tagen, men jag upplevde den som lite påskyndad och väl polerad.
