Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger i serien och andra aspekter av Marvels filmuniversum.
Skapare: Maurissa Tancharoen, Jed Whedon, Joss Whedon
Skådespelare: Clark Gregg, Ming-Na Wen, Chloe Bennett, Elizabeth Henstridge, Iain De Caestecker, Henri Simmons, Natalia Cordova-Buckley
Produktionsår: 2017-2018
Säsong: 5
Antal avsnitt: 22
Längd: 935 minuter
Efter att ha besegrat AIDA, är Coulson och hans team på det klara med att de troligen kommer bli arresterade och ställda inför rätta. Istället vaknar de upp sjuttio år fram i tiden. Jorden är förstörd. Vad som återstår av mänskligheten lever på en rymdstation, under det grymma styret av Kree. Coulson och de övriga måste lista ut hur de har rest i tiden, och hur de ska ta sig hem igen. Deras hopp står till Fitz, som av någon anledning har lämnats kvar i deras tid. Men varför har planeten gått under? Historieböckerna påstår att det är deras egen Daisy Johnson som ligger bakom förstörelsen, men det vägrar de att tro på. Med lite skicklighet och en hel del tur lyckas de återvända till sin egen tid. Men hur ska de kunna stoppa den framtid de har bevittnat?
Herre. Min. Gud. Jag trodde i ärlighetens namn inte att det skulle kunna gå att toppa den fjärde säsongen, men så kommer Agents of S.H.I.E.L.D. med säsong 5 och överträffar alla förväntningar. Den dystopiska, brutala stämningen suger direkt tag i tittaren. Framtidsvisionen som presenteras är djupt obehaglig. Sällan har den här serien varit så svår att titta på, samtidigt som det inte går att vända bort blicken från skärmen.
Men samtidigt behåller den sin humor och sin vitsighet. Den driver med sig själv genom att låta Mack kommentera att ”Yeah, that makes sense. We haven’t done that before” när Coulson lägger fram teorin om att de är i rymden. Det är just denna första sekvens i rymden som är allra bäst. Väl tillbaka i deras nutid så segar det ihop sig en aning. Det blir lite repetitivt när de ska försöka hindra framtiden från att ske. Dessutom, i vanlig ordning, så kan ju inte manusförfattarna låta bli att slänga in en inkarnation av HYDRA. Nu börjar jag tycka lite smått att de är lata.
Men trots att det ibland blir lite segt, och att teamet käbblar lite väl mycket, så innehåller den här säsongen så många fantastiska avsnitt och hjärtskärande scener. En hel del fantastiskt skådespeleri bjuder bland annat Iain de Caestecker på när konsekvenser av livet i simulationen blir hjärtskärande uppenbara för Fitz. Även Adrian Pasdar, som genom seriens lopp gästspelat som general Glenn Talbot, bjuder på fantastiska insatser. Nya bekantskaper som bjuder på fina prestationer är Catherine Dent, som antagonisten general Hale, och Jeff Ward, som erbjuder på comic relief i form av Deke Shaw. Dove Cameron är dock en mindre lyckad casting. Hon är perfekt när hon bara ska spela den perfekt genetiskt frambringade människan. Men hennes brister som skådespelare blir alltför uppenbara när man omber henne spela på ett lite vidare känsloregister.
Femte säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. var tänkt att bli den sista och även om den krossade mitt hjärta, skulle jag ha varit nöjd. Men nu ser jag fram emot att få följa mina favoritagenter ett tag till.
Andra säsonger
Säsong 1 (recension från 2017, recension från 2022)
Säsong 2 (recension)
Säsong 3 (recension)
Säsong 4 (recension)
Säsong 5
Säsong 6
Säsong 7
