Nu på morgonen nåddes jag av nyheten att Anne Rice har gått bort vid 80 års ålder efter komplikationer av en stroke.
Under många år var Anne Rice en av min favoritförfattare. Jag vet inte om jag längre skulle räkna henne som det, men hennes böcker har lämnat outplånliga spår hos mig. Hennes senare böcker har dock bara blivit alltmer udda. Fortfarande välskrivna, men udda, med en världsåskådning som bara blivit märkligare.
Hon är mest känd för sin serie Vampyrkrönikan, som introducerar oss till den oförglömliga Lestat. Under sin långa karriär har hon dock släppt 36 romaner och en fackbok kring sin religiösa tro. Hennes genrer har spänt från den vampyrfantasy vi förknippar henne med till historiska romaner och erotik. Jag har läst oerhört mycket av det hon har skrivit, men långt ifrån allt.
Vampyrkrönikan, med sin första bok En vampyrs bekännelser, föddes ur sorgen av en dotter. En dotter som dog i leukemi i unga år. En sorg som gjorde att Anne Rice sade upp sin religion och koncentrerade sig på sina böcker. Många år senare återfann hon sin tro och började skriva böcker med alltmer religiösa motiv, bland annat en duologi om Kristus liv.
Hon kommer kanske framförallt att minnas som den som återinförde vampyrerna i romanernas värld, både på gott och ont. Hennes böcker har varit unika i dess mångfacetterade, komplicerade karaktärer, detaljrikedomen och kunskapen om det förflutna och, framförallt, en berättarglädje som jag uppskattat som läsare.
Anne Rice överlevs av sin son, Christopher, som också är författare. Mina tankar är med honom denna dag.
Ja, hon var en favoritförfattare i många år och den som förde in vampyrerna i mitt läsande på allvar. Det är kanske henne jag ska ta och läsa om nu när jag suktar efter något bra att läsa men bara hittar mediokra böcker.
Jag har beställt några av hennes böcker som jag inte har läst på Bokbörsen. Tror det får bli ett projekt för nästa år att läsa det som jag inte har läst av henne.