Författare: Jeff VanderMeer Originaltitel: Annihilation Översättare: Jan Risheden Serie: Södra domänen, #1 Förlag: Fria Ligan (2018) Antal sidor: 240 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Område X är en plats där naturen har återerövrat de sista spåren av mänsklig civilisation, efter att ha varit avskuret från omvärlden i årtionden. Otaliga expeditioner har skickats dit för att utforska området. Alla gånger har det slutat i tragedi. Senast var det den elfte expeditionen där alla återvände som skuggor av sina forna jag innan de en efter en dog i cancer. Nu är det den tolfte expeditionens tur. Den består av fyra kvinnor: en antropolog, en lantmätare, en psykolog (expeditionens ledare) och en biolog, som är vår berättare. Deras uppdrag är att kartlägga området, anteckna sina observationer och undvika att bli smittade av Område X.
Avgrund går upp på biograferna under originaltiteln Annihilation med Nathalie Portman i huvudrollen. Jag hoppas att de kan göra boken rättvisa, därför att det här kommer nog vara en av årets bästa läsupplevelser.
Redan från början fångas jag av Avgrund. Biologen är en otillgänglig karaktär som med distans skildrar det som sker, vilket kanske gör det hela så obehagligt. Jag sugs in i berättelsen och kan inte sluta läsa. Varje gång jag tvingas upp känner jag mig yrvaken och frånvarande, som om jag fortfarande har ena foten kvar i boken. Att läsa de sista sidorna ger källa till en känsla av tomhet. Jag vill inte lämna den här världen, trots att den är både fasansfull och obehaglig.
Avgrund är en lågmäld berättelse. Den som vill ha himlastormande action har inget att hämta här. Men den som vill ha en intelligent berättelse som sakta portionerar ut munsbitar om såväl världsbygge, som huvudpersonens förflutna, kommer att ha desto mer att hämta. Tack vare biologens sinne för detaljer målas ekosystemets skönhet upp och det känns som om jag vandrar runt i Område X. Som om jag möter delfinerna med de märkligt mänskliga ögonen, ser de märkliga orden på väggen, tar mig ned i Tornet. Biologen fascination blir min egen.
Egentligen bjuder inte Avgrund på några större överraskningar. Jag anar tidigt hur det ligger till, men blir ändå inte uttråkad. Utan nyfiken. Biologen som karaktär är inte alltid sympatisk, men ju mer jag lär känna henne desto bättre tycker jag om henne. Relationen till hennes man som sakta vecklar ut sig och avslöjas känns sorglig och mänsklig. Fin, på sätt och vis, även om den är trasig.
Det var länge sedan jag blev så uppslukad och tagen av en berättelse som jag blev av Avgrund. Definitivt en av årets bästa.
Nej, men det avgör väl saken 🙂 Då får jag se till att skaffa den.
Gör du det 🙂 Jag tror du skulle tycka om den.
Ska bli så spännande att läsa den här nu i mars!
Hoppas du kommer att gilla den lika mycket som jag gjorde 🙂
Vilken recension! Nu måste jag ju läsa den.
Gör det! 🙂 Den är väl värd att läsas.
Den här måste jag läsa, och se på Netflix när den kommer nästa vecka! Tack för tips!
Jag är lite rädd för att se filmatiseringen för att jag är rädd för att de ska förstöra berättelsen. Redan av casting-listan att döma verkar de känt sig tvungna att lägga till fler män, till exempel, och ge karaktärerna namn.