Black Widow

Regissör: Cate Shortland
Manus: Eric Pearson
Skådespelare: Scarlett Johansson, Florence Pugh, David Harbour, Rachel Weisz
Produktionsår: 2021
Längd: 128 minuter

Natasha Romanoff, också känd som Black Widow, tvingas göra upp med sitt mörka förflutna när en farlig konspiration kopplad till hennes bakgrund kommer upp till ytan. En organisation hon trodde sig ha förstört börjar på nytt förfölja henne. De skyr inga medel för att stoppa henne. Nu måste hon ta itu med sitt förflutna som spion och relationer som slogs i spillror långt innan hon blev en Avenger.

Jag visste inte hur mycket jag hade längtat efter en film med Black Widow i huvudrollen förrän jag fick höra att den här skulle bli av. Då insåg jag att jag verkligen, verkligen ville se den. Men jag är inte förtjust i att gå på bio i vanliga fall. Än mindre i Covid19-tider. Så jag fick snällt vänta på att den skulle släppas på DVD.

Men Black Widow var väl värd all väntan. Jag måste erkänna att jag tror att jag aldrig har suttit som på nålar så här pass som jag gjorde under inledningen av denna film. Vi får se en återblick där Natasha Romanoff lever tillsammans med sin familj i USA. Ett liv de brådstörtat tvingas fly ifrån. Familjekonstellationen rivs sakta upp och sanningen om Natashas ursprung avslöjas inför tittarens förfasade blick. The Red Room är en oerhört otäck organisation.

Lyckas sedan Black Widow leva upp till sin lysande inledning? Nej, inte hela vägen. Den delar ett problem med många andra moderna filmer: den är över två timmar lång. Få filmer lyckas bära sig under hela den längden. Även om denna är nog så spännande, så finns det partier där den segar ihop.

Men annars tycker jag förbaskat mycket om Black Widow. Den har humor och hjärta. Det här är en berättelse om dysfunktionella familjerelationer, men också vad det krävs för att läka sår från det förflutna. Vad det innebär att bli en familj.

Black Widow är verkligen en film som är värdig karaktären. Marvel när det är som bäst.