Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Cornelia Funke
Originaltitel: Tintenblut
Översättare: Gunilla Borén
Serie: Bläcktrilogin, #2
Förlag: Opal (2006)
Antal sidor: 665 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Sotfinger kan inte släppa tanken på att återvända till sin värld. Till sist hittar han en läsare som kan läsa honom tillbaka till Bläckvärlden. Men när det står klart att gamla fiender är honom hack i häl, söker den kvarlämnade Farid upp Meggie. Hon behöver läsa dem båda in i Bläckvärlden för att kunna varna Sotfinger. Meggie är i själva verket inte svårövertalad. Hon vill gärna se den värld som hennes mamma Resa tillbringat många år i. Resa och Mo blir självklart förtvivlade över att hon försvinner, men hamnar snart i Bläckvärlden själva. Svårigheter dyker upp och frågan blir om de kommer att hitta varandra.
När jag började på denna trilogi, var min ursprungliga tanke att jag skulle läsa en del i månaden. Dessvärre var Bläckhjärta så beroendeframkallande att jag var tvungen att slänga mig över Bläckmagi nästan med en gång.
Jag hade väntat mig att jag skulle ha lite lättare för att komma in i Bläckmagi än vad jag hade för att komma in i första boken. Men nej, det fanns av någon anledning samma motstånd här. Det krävs lite för att komma in i de här böckerna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men när det väl lossar, då sveps man med i händelseförloppet.
Bläckmagi för ju med oss till den där magiska världen, som det bara släpptes ledtrådar till i föregående bok. Jag välkomnar chansen att få se magin och de platser som har nämnts tidigare. Men det jag allra mest välkomnar är den utveckling som karaktärerna genomgår. De får mer kött på benen. De känns helt enkelt mer verkliga och jag tar dem alla till mitt hjärta.
Jag är riktigt glad att ha gett den här trilogin en chans, därför att även Bläckmagi visar på den fantastiska inverkan böcker och berättelser har på oss människor. Och makten ord har.
Andra delar i serien
Bläckhjärta (recension)
Bläckmagi
Bläckdöd
