Bokbloggsjerka: Guilty Pleasures

Bokbloggsjerka

Jag blev lite sen till veckans jerka och det får istället bli ett lördagsnöje. Eftersom jag skriver det här innan min första kopp kaffe, kan jag inte garantera inläggets läsbarhet.

Denna vecka ställer Annika dennna fråga: Har du en ”guilty pleasure” eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss jerkare?

Romance från Harlequin. Ni vet, de som står på tidningsavdelningen i matbutiken. De som inte spelar i samma liga som romance skriven av till exempel Simona Ahrnstedt.

Jag pratar om de böcker som tar mellan 20 till 30 minuter att läsa. De som jag läser därför att de är precis lagom hjärndöda, utan någon förväntning att de ska vara bra. Så att det blir ännu mer överraskande om någon skulle råka vara bra. Men mest så att man inte blir besviken när de redan på första sidan gör att jag inte klarar av att suspend my disbelief¹.

My guilty pleasure är dålig romance.

 

¹Här tänker jag mest på en som jag läste i somras då huvudpersonen sitter på en upplyst scen. Hon känner att någon tittar på henne, i ett publikhav av tusentals personer, och vänder sig om. Hon får syn på en man som sitter i publiken. Anledningen till att jag inte kan suspend my disbelief är att alla jag känner som har stått på scen brukar säga att de blir så bländade av strålkastarna att de kan kanske urskilja första raden. Eventuellt. Som skuggvarelser. Jag kunde alltså inte köpa det som hela handlingen vilade på!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 svar på Bokbloggsjerka: Guilty Pleasures

  1. Ah de läste jag en hel del av i tonåren, det hade jag glömt :).

  2. Lena skriver:

    Vi är nog många som läst Harlequin någon gång i livet. Inget att skämmas för tycker jag.

  3. Sara Pepparkaka skriver:

    Fast vi är ju så många som läst Harlequin, när man tänker på det. Går ALLA omkring och skäms lite för det?

  4. Monika skriver:

    Nu ska du inte vara så petig när du läser. Det är klart hon kunde se honom, kanske med sitt inre öga, vad vet jag, men naturligtvis såg hon honom 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.