Ny jerka hos Annika. Veckans fråga löd: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!
Det finns en sak som jag inte tål och det är när författaren växlar från tredje persons synvinkel till första persons i samma bok. Det är i få böcker som det fungerar (jag kan inte komma på vilken bok det var, men i någon bok störde jag mig inte på det). Men mest är det irriterande.
En specificering av vad jag menar (ingen riktig bok – svängde bara ihop ett exempel):
Mörkret sänkte sig över dalen och Jennika strök tätt längs huslängorna. Hennes ögon ansträngde sig för att se i skymningsljuset, men delar av byn låg i obehaglig skugga. Hon kunde skymta sitt byte längre fram och fortsatte att följa efter mannen. Helt plötsligt fick ett metalliskt skrammel henne att rycka till.
Jennika
Vad var det? Jag snodde runt och sträckte efter mig min kniv. Ett monster till karl tornade upp sig över mig. Jag svalde nervöst och kastade en blick tillbaka mot mitt byte, som hade stannat upp och betraktade oss. Fan, det hade varit en fälla!
Jag förstår bara inte poängen.
Jag kan också störa mig på användandet av olika tempus i en berättelse. Det enda tillfälle som jag tycker att det kan vara berättigat är om man har en historia som utspelar sig i nutid och skildras i presens, men att stora sekvenser utspelar sig i det förflutna och man då använder dåtid.
Det första kan också fungera om det rör sig om återberättande av händelser från det förflutna.
Hej! Håller med dig om att sånt kan vara väldigt irriterande och man kan ju undra vad det ska gå ut på? Det blir ju bara kortslutning för den som sitter och läser boken……
Här har du mitt svar på vehttp://bokslukare.blogg.se/2012/june/bokbloggsjerka-22-25-juni.htmlckans bokbloggsjerka:
Kika gärna in och lämna en kommentar om du har lust 🙂
Extremt irriterande. Jag tycker inte det fungerar alls.
Så knepigt att man byter berättarteknik under en bok. Jag har själv inte uppmärksammat det i någon bok men det känns väldigt rörigt.
Jag har inte heller uppmärksammat det i någon bok, men i en hel del elevuppsatser och det är verkligen irriterande! Blir bara rörigt och kräver nog en extremt skicklig författare med en lika skickligt uttänkt berättarteknik för att det skall fungera.
Det är rätt vanligt i YA romaner och på Internet. Jag kan förstå att man vill använda första person för att skapa en känsla av att karaktären talar mer direkt, men att blanda de båda blir bara besynnerligt.
Rörigt och stör definitivt flytet. Linda kommenterade nedan om att det känns som en typisk grej som YA böcker gör. Det är väldigt förekommande på Internet också.
Vad konstigt. Minns inte ens att jag sett något sådant exempel tidigare!
Det är mest en grej som förekommer i ungdomsböcker och på Internet. Jag klarar inte med det utan måste sluta läsa.
Låter minst sagt rörigt. Skulle nog också bli irriterad på det om jag stötte på det någonstans, framför allt växlandet av olika perspektiv och synvinklar.
Jag tål det bara inte. Jag kan inte fortsätta läsa efter ett tag.
Ja det där känns lite typiskt YA. Rätt jobbigt – jag håller med dig:)
Det är skapligt irriterande.
Ja det verkar lite rörigt faktiskt. Jag vet inte om jag läst någon bok där det blandas så där.
Rörigt och allvarligt, vad är poängen?
Det låter ungdomsbok över just det. Det stör mig annars inte att det förkommer en presens och en imperfekt i boken så länge som de hålls isär…
Det kan störa mig om en karaktär skrivs i imperfekt och en annan i presens. Då blir det kortslutning i hjärnan för mig.
Håller med om att det blir rörigt när det byts mellan första och tredje person. Senaste boken jag läste som använde sig av detta greppet var Margarete Atwoods Syndaflodens år. Hade verkligen jättesvårt för att hänga med i vem det var det handlade om i första person och det hela slutade med att jag mest kände att jag inte förstod mig på någon av karaktärerna.
Det blir ju så. Det ständiga växlandet gör en bara irriterad.