En mulen fredag som denna, ställer Annika en väldigt besvärlig jerkafråga: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?
Jag har suttit och klurat på den här sedan jag kom tillbaka från tandläkaren, men lyckas inte komma på något riktigt vettigt svar.
Vad jag har märkt är att jag har ganska låg tröskel vad det gäller tolerans av klichéer, särskilt när det gäller kvinnoporträtt. Det har aldrig fått mig att sluta läsa en bok, men det har definitivt förtagit nöjet och sänkt betyget ordentligt.
Jag kommer inte på någon författare som kommer undan med dem i dagsläget. Jag måste erkänna mig besegrad.
Det är verkligen en supersvår fråga, tycker jag!
Definitivt inte lätt. Jag har hittills inte sett någon som har lyckats besvara den.
Jag tror jag ska fundera på detta i de två böcker jag ska läsa när jag är klar med Murakami. I de två borde man hitta åtminstone några klichéer för det är deckar-/thrillergenren igen då 🙂
Jag funderade faktiskt på att ta upp Murakami i veckans jerkasvar, därför att han har nästan alltid med ett par saker i sina böcker och har därför sina egna klyschor. Till exempel finns det nästan alltid en katt i hans böcker och att det nästan alltid finns en kvinna som försvinner. Men trots detta brukar jag inte bry mig om det.
Som fantasyläsare kommer jag att tänka på ”fattig pojke vars föräldrar dör växer upp och blir supermäktig”. Superkliché, men det finns de som gör den så bra att jag inte bryr mig – nu senast Rothfuss i Name of the Wind.
Jo, det är ju en riktig kliché. Likaså profetior. Men det finns som sagt en del författare som kan göra det så att en inte bryr sig, även om jag inte kommer på några exempel just nu.
Verkar som att vi alla är överens om att det var en svår fråga idag 🙂
Det verkar som om det råder enighet om det, ja 🙂
Jag kan inte ens komma på någon bok där jag stört mig på klichéerna, så det var verkligen en svår fråga! 🙂
Jag kan komma på två böcker från i år där jag har stört mig på klyschor och där det har dragit ned betyget ordentligt.
Om du har läst den boken jag nämner kanske du ändrar dig?:)
Jag vet inte. Tycker inte Ove är så klyschig, utan att Backman tog en klyscha och omvandlade det till en riktig karaktär som de flesta kan relatera till.
Välsvarvade ben och dumma blondiner är inte kul. Men för övrigt kan klichéer fungera för min del.
Jag tycker heller inte att klyschan alla-kvinnor-vill-bli-mammor är så rolig. Det finns vissa klyschor som funkar, andra som inte gör det.
Jag har svarat precis som du. Och ska jag vara ärlig har jag knappt tänkt på det, så inte kan jag blivit så störd av det heller.
Mia
Jag kan bli ganska störd av vissa typer av klyschor.
Kom i alla fall på en, mig själv.
Okej 🙂
Ja, de där könsrollerna kan kännas riktigt dammiga i vissa böcker..
Om det är en äldre bok, då går det att förstå, men jag tycker det är ganska oförlåtlig när nyutkomna böcker begår den synden.