Författare: Patrick Ness
Förlag: Walker Books (2020)
Antal sidor: 383 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
En kall söndagsmorgon väntar Sarah Dewhurst tillsammans med sin far på draken som de har anställt för att röja deras fält. Att anställa drakar är det bara de mest föraktade lantbrukare som gör. Men de är redan utstötta från samhället. När Sarah möter Kazimir, blir hon förvånad över att han inte är vad hon har förväntat sig. Dessutom verkar han veta vem hon är redan innan han träffat henne. Kazimir har nämligen inte enbart kommit för att tjäna guld. Han har också kommit på grund av en uråldrig profetia som närmar sig sin fullbordan.
Patrick Ness Burn införskaffades under en del tveksamhet på årets bokrea. Han är en författare som ofta skriver trevligt, men som har en tendens att vara ojämn. Ofta är idéerna bra, men genomförandet håller inte hela vägen. Men när Eli läser och skriver skrev mycket fint om boken inne på Instagram, landade den på nattduksbordet.
Inledningsvis finns det mycket att älska med Burn. Det här tilldrar sig under kalla kriget, i en alternativ värld där det finns drakar som lever sida vid sida med människor. Drakar som interagerar på nåder med de inte alltför pålitliga människorna. Det är skickligt att få det att framstå som i närmast underligt att vår värld inte har drakar.
Burn är en berättelse om en person utvald av en profetia, ett klassiskt fantasymotiv. Men det är inte så att Sarah har blivit utvald för att hon är någon särskild. Nej, hon råkar bara befinna sig vid rätt tid vid rätt plats. Och kanske är det hennes vanlighet som gör henne till en gripande huvudperson, en flicka som vill leva sitt liv och älska den pojke hon älskar i en tid där ingen vill tillåta det på grund av deras etniciteter. Men även om Sarah är en trevlig bekantskap, bleknar hon i jämförelse med draken Kazimir. Kazimir, som har kommit för att se profetians fullbordande.
Från första sidan älskar jag Burn och tänker att det är en solid fullpoängare. Men så börjar det kännas som en upplösning närmar sig och halva boken är kvar. Varningsklockorna klämtar vid minnet av Release, som också hade stråk av fullpoängare i sig. Mycket riktigt förstör Ness lite för sig själv när han i andra halvan av boken väljer att blanda in alternativa verkligheter och multiuniversum. I rätt händer kan det bli spännande läsning, men här känns det på nytt som om han lite halvhjärtat försöker sammanfatta två egentligen olika berättelser. Andra halvan känns heller inte lika polerad och färdig.
Men låter det inte avskräcka er: Burn är trots allt värd att läsa om du älskar drakar och fantasy av typen alternativ historia. Och vem gör inte det?
