Författare: H. P. Lovecraft Illustratör: François Baranger Originaltitel: The Call of Cthulhu Översättare: Olle Sahlin Förlag: Fria Ligan förlag (2018) Antal sidor: 64 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Något långt äldre än människans föreställningsförmåga ligger död och slumrande i en kolossal stad. Men nu börjar tidpunkten för att denna ofattbara varelse ska vakna närma sig. Mörkret sänker sig därmed obevekligt över världen. I de amerikanska träskmarkerna pågår makabra voodooritualer. De lite mer känsliga människorna hemsöks av märkliga drömmar: visioner av denna fruktansvärda stad och varelsen som ligger död och drömmande däri. En hemlig kult arbetar i det fördolda för de Gamlas återkomst, och någonstans i Stilla havet höjer sig uråldriga krafter ur djupen.
Det var inte länge sedan jag läste Cthulhu vaknar för första gången. (I augusti.) Men så dök denna skönhet upp som en överraskning från Fria Ligan och jag var tvungen att läsa om den. H. P. Lovecraft levde i en tid där rasismen frodades och där rastänkande med högre och lägre raser var norm, och var utpräglad rasist och antisemit. Cthulhu vaknar anses vara ett av hans mest inflytelserika verk, men det är också ett av de mest rasistiska då den depraverade kulten givetvis bara består av människor av afrikanskt ursprung eller är urinvånare. Lovecraft beskriver dessa som lägre stående, knappt mänskliga. Men Fria Ligan ska ha en eloge för att de problematiserar användningen av de rasistiska språket och Lovecrafts rasism i sin utgivning av boken.
Cthulhu vaknar är, som det mesta Lovecraft har skrivit, idag mer spännande än vad det är otäckt. Med adjektivtung prosa målar han upp visioner av märkliga städer där perspektiven är förskjutna, vilket skapar obehag hos berättarna. Likaså målar han fram sina monster i stor detalj och vad det är som gör den otäcka, vilket idag gör att det inte är så otäckt. Dock löper spänningen som en röd tråd när berättelsens huvudperson börjar nysta i den kvarlåtenskap han har ärvt, vilket gör att han kommer kulten och konspirationen på spåren.
Men det som gör denna utgåva av Cthulhu vaknar till något särskilt är François Barangers storslagna målningar som illustrationer. Med dova färger väljer Baranger ett mer subtilt närmande till Lovecrafts text: det är inte splatter och billig skräck, utan antydningar och ett växande obehag. Illustrationerna lyfter faktiskt berättelsen till helt andra nivåer, jämfört med när jag läste den utan illustrationer.
Cthulhu vaknar, i Fria ligans tappning, är en riktig skönhet till bok vars illustrationer kommer att trollbinda dig medan du läser.
Pingback: Månadsrapport: September 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson