Betyg: ☆☆
Författare: Jostein Gaarder
Originaltitel: Sirkusdirektørens datter
Översättare: Inge Knutsson
Förlag: Månpocket (2001)
Antal sidor: 233 sidor
Titeln är slut hos förlaget.
Handling
Petter har ovanligt livlig fantasi, men saknar själv viljan och tålamodet för att skriva. Istället säljer han sina fantasier och idéer till författare i form av mer eller mindre färdigutvecklade synopsis. Det har i många år varit en väldigt lukrativt bransch, men nu svävar han i fara. Folk är skyldiga honom pengar och är rädda för att bli avslöjade. Petter får hastigt och lustigt fly för att inte falla offer för deras konspirationer.
Kommentarer
Visst verkar den spännande? Jag läste baksidan av Cirkusdirektörens dotter inne på Myrorna för ett par år sedan och föll pladask för handlingen. Dessvärre föll den mig inte alls i smaken nu när jag läste den. Jag upplevde att den var i närmast tråkig och därför jobbig att ta sig igenom.
Stor del av det hela beror nog på huvudpersonen Petter, som är så självgod och arrogant att jag inte alls kan sympatisera med honom. Ibland kan väldigt arroganta karaktärer vara spännande, men Petter är inte det minsta intressant. Han har inga egenskaper som ger honom större djup utöver den självgoda ytan. Det blir mest att han babblar på om sin egen förträfflighet.
Därtill har han en så otroligt unken kvinnosyn att det fick mig att lägga ifrån mig boken stundstals. Det är inte det att han ligger runt, gudar nej, utan det är sättet som han ser op de kvinnorna han ligger med: som förbrukningsvaror. De ska därtill luras för att de inte ska inse att han bara är ute efter sex och de är korkade morgonen därpå därför att de tror att det kanske skulle bli något mer. Urk. När han dessutom säger att han inte hade något emot att ge en snygg kvinnlig författare ett synopsis om hon stannade en timme för att ligga med honom, så tror jag inte han fattade att han betalar för sex och därmed tvingar henne att prostituera sig för ett synopsis. Så nej, jag tyckte inte Petter var en trevlig figur.
Cirkusdirektörens dotters starkaste sidor är nog de berättelser och sagor som Petter berättar. Inte för att de är fullt så fantastiska som Petter vill få oss att tro, men de är spännande. Jag gillar de många varianter som dyker upp på berättelsens om cirkusdirektörens dotter, som är ett återkommande inslag i handlingen, och senare när han börjar berätta sagor om sig själv. Det gav något mer förståelse för honom som karaktär, men det var ”too little, too late”.
Jag brukar tycka om Jostein Gaarder och jag älskar metafiktion. Dessvärre föll inte Cirkusdirektörens dotter mig i smaken med sin otroligt arroganta huvudperson och jag tyckte den var tråkig.
Pingback: Hyllvärmare 2013 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Lästa i mars 2013 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Kaosutmaningen - C.R.M. Nilsson
Den här har jag varit jättenyfiken på, men jag har så ofantligt mycket annat att läsa så jag vet inte när jag får tid till det.
Det där med tid är alltid lika svårt…