Coraline av Neil Gaiman

coraline

Betyg: ☆☆☆
Författare: Neil Gaiman
Originaltitel: Coraline
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: En bok för alla (2012)
Antal sidor: 156 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

När Coraline tillsammans med sina föräldrar flyttar in i det gamla huset, står det ganska snart klart att det är ett märkligt hus. Kanske inte minst av de udda figurer som bor i det, såsom miss Spink och miss Kraft eller den gamle mannen som tränar en muscirkus som ingen får se. Det finns även en dörr i familjens lägenhet som blottar en tegelmur. Men en dag när Coraline tittar efter så hamnar hon i en spegelvärld där en kvinna presenterar sig själv som hennes ”andra mamma”. Hon vill att Coraline ska stanna – för evigt.

Kommentarer

Efterordet inleds med ett citat av Neil Gaiman om hur vuxnas och barns upplevelse av Coraline skiljer sig åt: barn har en tendens att läsa Coraline som en äventyrsberättelse, medan vuxna ser den som en skräckberättelse. Jag sällar mig nog till kategorin som ser den som en skräckberättelse.

Därför att det finns något i den Andra Världen som väcker obehag hos mig. Kanske är det tanken på glänsande, svarta knappar istället för ögonen och en oförmåga att läsa av uttryck i dessa knappögon. Kanske är det i hur frestande de gör det för Coraline, med sina två upptagna och frånvarande föräldrar, att vilja stanna hos dem, även om hon är bra smart, den där ungen.

Jag gillar karaktärer som är udda. Särskilt karaktärer som vet att de är udda, men rycker på axlarna åt det och fortsätter att vara precis som de är. Det är lite så jag uppfattar Coraline. Dessutom så upplever jag att hennes logik är väldigt trovärdig som barnlogik och därmed väldigt underhållande.

Men det bästa med Coraline är i alla fall katten. Alla böcker borde ha en klok, talande katt i sig. En katt som kan berätta att katter minsann inte har några namn, därför att de vet vilka de är. Medan människor måste ha namn därför att de inte vet vilka de är. Ett helt underbart replikskifte.

Coraline är fylld av Neil Gaimans förmåga att blanda humor och absurditet utan att gå till några överdrifter. Jag upplever att den har något lite av en gammal saga över sig med tanke på hur sparsam den är på orden. Det finns inga överdrifter här, inte.

Coraline är en lite lagom mysigt obehaglig skräckbok som lämpar sig bäst för mörka och regniga kvällar.

Andra som har bloggat om Coraline

BookisNellons bokbloggVår bokvärld

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Coraline av Neil Gaiman

  1. Linda skriver:

    Den är jag nyfiken på.

  2. Nike skriver:

    Intressant med efterordet! Läste den också som en skräckbok (när jag var… 14?) Får väl avla fram några barn och ge i födelsedagspresent när de fyller 8, så får vi se 😉

  3. Pingback: Månadsrapport: Januari 2014 » C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Kaosutmaningen 2.0 » C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.