CSI: Grave Danger

Skapare: Anthony E. Zuiker
Manus: Quentin Tarantino
Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: William Petersen, Marg 
Helgenberger, George Eads, Gary Dourdan, 
Jorja Fox, Eric Szmanda
Produktionsår: 2005
Säsong: 5
Antal avsnitt: 2 (#24-25)
Längd: 82 minuter

Utgått ur sortimentet.

Allt tyder på en vanlig arbetsdag för CSI-teamet. Misshandel, mord och diverse otrevligheter i den sena Las Vegas-natten. Men när en av dem åker ut för att dokumentera en brottsplats med kroppsdelar vid en soptunna så förbyts natten i en mardröm. En okänd gärningsman kidnappar honom. När han vaknar upp är han levande begravd. Teamet måste kämpa mot klockan för att hitta honom innan luften tar slut. Men den sadistiska gärningsmannen gäckar dem. Tiden blir alltmer knapp.

Det finns vissa avsnitt i tv-serier som lever sig kvar i minnet tydligare än serien i sin helhet. Dubbelavsnittet Grave Danger, som var säsongsavslutning för CSI:s femte säsong, är ett sådant. Det som har gjort att avsnittet har dröjt sig kvar i minnet är stämningen och skådespelarinsatserna. Trots att jag har sett det många gånger så slutar det aldrig vara lika nervkittlande otäckt.

Denna gång när jag ser om Grave Danger så märker jag av i högre grad att det är Quentin Tarantino som har skrivit och regisserat avsnittet. Stilen är ju i högsta grad distinkt. Det här innebär att det ibland känns mer Tarantino än CSI, då vissa karaktärer säger saker (Warrick, främst) som egentligen inte är förenlig med deras karaktär. Det är Tarantinos uttryckssätt, hans humor och hans känsla för det makabra som präglar avsnitten. Fast den där hallucinationen i andra halvan begriper mig fortfarande lika lite på som första gången jag såg det.

Men det är så jävla bra. Grave Danger är ett krypande obehagligt avsnitt som verkligen tvingar skådespelarna att prestera. George Eads gör verkligen en fantastisk prestation i detta avsnitt. Han drar med sig tittaren in i den rena paniken och ovissheten. Den övriga ensemblen tvingas kämpa med att förmedla desperationen och utsattheten som de känner när en av deras egna saknas. Det är riktigt bra.

Likaså utnyttjar Grave Danger kameratekniken på bästa möjliga vis. Effektfullt när det skildrar Nicks verklighet i kistan, uppbyggnaden kring scenerna i labbet, skiftningen i färgsättning när det gäller återblickar. Riktigt skickligt gjort.

I mina ögon kan Grave Danger mycket väl vara något det bästa som har skrivits för tv. En säsongsavslutning som kommer leva kvar länge i mitt minne.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på CSI: Grave Danger

  1. Det är länge sedan jag sett något av CSI men det här avsnittet kommer jag ihåg! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.