De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

Författare: Yoko Ogawa
Originaltitel: 密やかな結晶
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Bokförlaget Tranan (2022)
Antal sidor: 316 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Invånarna på den namnlösa ön har vant sig vid utplåningarna. Det känns i luften när något har försvunnit. Snart försvinner sakerna också ur människornas minnen och känslor. En dag finns det inte längre några fåglar, en annan inte några rosor. Men en del människor tycks immuna mot glömskan. De lever i en skräckfylld tillvaro, då den hemliga polisen hänsynslöst jagar rätt på dem. En författare blir snart vars att hennes redaktör tillhör de som inte glömmer och hon gör allt i sin makt för att hjälpa honom.

De förlorade minnenas ö var en bok som helt hade gått mig förbi. Någon nämnde den under en tisdagstrio förra året och väckte min nyfikenhet. Glad är jag för det, för detta är en bok som verkligen är värd att läsa.

Influenserna från Haruki Murakami och Franz Kafka är tydliga i De förlorade minnenas ö. De sitter i den olycksbådande stämningen och de surrealistiska händelserna som bara accepteras av de inblandade. Kanske är det just det som gör denna bok så obehaglig. Karaktärerna accepterar att vissa saker bara försvinner, oavsett hur godtyckligt eller meningslöst det tycks vara. I en dystopisk miljö kan det kanske vara logiskt att få alla att glömma böcker, men varför rosor? Varför fåglar? Just att det inte känns som om det hela har någon bakomliggande mening gör det hela än mer skrämmande.

Det är något i närmast hypnotiskt över Yoko Ogawas enkla, suggestiva prosa i De förlorade minnenas ö. Allt börjar som en övervakningsstatsform av dystopi, inte olik 1984, men rör sig mot slutet mot att bli något mer existentiellt: en surrealistisk och hemsökande meditation kring vad det är som gör oss till de vi är. Kan vi existera utan våra minnen? Utan känslomässiga band till dessa?

De förlorade minnenas ö är en bok som dröjer sig kvar hos läsaren, långt, långt efter att huvudpersonens röst har ekat bort.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

  1. Fick den i födelsedagspresent och ser verkligen fram emot att läsa den 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.