Författare: Jojje Olsson Serie: Brännpunkt, #1 Förlag: Historiska Media (2018) Antal sidor: 220 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Under de senaste åren har tillståndet för mänskliga rättigheter i Kina försämrats rejält, knappt utan att omvärlden har reagerat. Det har även drabbat utlänningar som vistas i landet. Nyligen har två svenskar kidnappats av kinesiska säkerhetsministeriet och tvingats erkänna påhittade brott på statlig tv. Journalisten Jojje Olsson har intervjuat Peter Dahlin, som 2016 utvisades från Kina efter tre veckor i ett svart fängelse och nu lever i Thailand. Han har även talat med dottern och fler vänner till den svenske bokförläggare Gui Minhai, som kidnappades av kinesiska agenter från sin bostad i Thailand i oktober 2015. Hans släpptes sedermera fri av kinesiska myndigheter hösten 2017, men kidnappades igen i januari 2018 av civilklädda agenter.
Av någon anledning har jag klara minnen av utrikesrapporteringen från min barndom, minnen som jag återkommer till när jag läser De kidnappade Kinasvenskarna. Jag har nämligen klara bilder av Kinas dåvarande president eller premiärminister, och hur vi alltid talade om landet som en diktatur. Något som knappast nämns alls i dagens rapportering kring landet, trots att det fortfarande i högsta grad är en diktatur.
I sin serie Brännpunkt ämnar Historiska media ta upp angelägna och högaktuella frågor på djupet. Först ut är således De kidnappade Kinasvenskarna. Det märks att Jojje Olsson är en av våra främsta experter på Kina. Skickligt målar han upp bilden av ett land som försöker maskera sin diktatoriska läggning genom att understödja svagare länder ekonomiskt, skapa goodwill i omvärlden och försöker sprida sin politiska modell utomlands. Kina lägger även ned enorma resurser på att hitta och bryta ned misshagliga individer med vilka medel som helst. De kidnappade Kinasvenskarna är indelad i tre delar. Den tredje delen upp en verklighet som kan slå den värsta dystopi.
På ett sakligt vis skildrar Olsson i De kidnappade Kinasvenskarna hur Peter Dahlin och Gui Minhai kidnappades, och skillnaden i behandlingen av fallen. Han pekar på hur omvärlden har reagerat i jämförelse med Sverige. När tyska medborgare har kidnappats har Tyskland reagerat mer kraftfullt och fördömande. Ändå är det få länder som vågar att säga emot. De som gör det får motta mer eller mindre förtäckta hot och bryskt hänvisas till att inte lägga sig i kinesiska ”inre” angelägenheten- Det är ohygglig läsning. Trump har varit ett lyckokast för den kinesiska regeringen, eftersom hans utspel får omvärlden att rikta blickarna ditåt. Därmed kan Kina i det tysta fortsätta att använda ekonomiska och diplomatiska medel för att få omvärlden att hålla tyst, och gärna le.
De kidnappade Kinasvenskarna är verkligen ett isande reportage. Och den lämnar oss med ett budskap: vi kan inte låta Kina hållas hur det vill. Det gäller inte bara oss, utan det gäller hela världen.
