Författare: Charlotte McConaghy
Originaltitel: Migrations
Översättare: Carina Jansson
Förlag: Lavender Lit (2021)
Antal sidor: 346 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Franny Stone har tillbringat hela sitt liv vid havet, driven av kärleken till fåglarna ovanför henne. Men nu finns det knappt några fåglar kvar. På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor och hon är fast besluten att följa deras sista migration. Oavsett vad det kräver. Hon lyckas övertala besättningen på fiskebåten Saghani att ta henne med. Tillsammans beger de sig iväg för att följa fåglarna. Men under resans lopp inser Franny att det som hon har flytt ifrån hela livet sakta men säkert börjar komma ifatt henne.
Den sista migrationen är ytterligare en läsvärd klimatdystopi. Den utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där klimatförändringarna har fått allt djurliv att börja dö ut. Fåglarna, en gång så vanliga, har i stort sett försvunnit. De flesta stora rovdjur har dött ut. De bevarande insatserna riktas på de djur som är till nytta för mänskligheten, vilket också säger en del om människans själviska natur.
Men Den sista migrationen är mer än en klimatdystopi. Den är ett karaktärsdrivet drama, där läsaren sakta men säkert får pusselbitarna för att forma bilden av vem Franny Stone är. Vad hon är på flykt på. Med varm hand skildrar Charlotte McConaghy också hur relationen växer fram mellan henne och besättningen på Saghani. De är alla människor som på ett eller annat vis befinner sig utanför normen. Franny, på grund av de taggar hennes förflutna har gett henne, och besättningen, för att de är fiskare i en värld där detta ses med allt mer oblida ögon.
Det är omöjligt att lägga Den sista migrationen ifrån sig. McConaghy suger med sig läsaren in i Frannys värld, i hennes eviga sökande och vandrande, samtidigt som man ständigt vill veta vad det är som egentligen har hänt i hennes förflutna. Det blir ingen större tvist på slutet, då det är lätt att lista ut det efter ett tag. Men resan dit är nog så angenäm. Även om jag inte är helt vansinnigt förtjust i epilogen.
Den sista migrationen är en läsvärd, spännande klimatdystopi vars vältecknade karaktärer gör att den dröjer sig kvar länge hos mig.
