Döden (Torka aldrig tårar utan handskar, #3)

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: Jonas Gardell
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar, #3
Förlag: Norstedts (2013)
Antal sidor: 291 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Baksidetexten: Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin. De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu. Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt. För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen! Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av de som överlevde. Jag ville bryta tystnaden. Jag har gjort det nu.

Kommentarer

Dagen då Döden ska släppas går jag och väntar hela dagen på ett sms om att boken väntar på mig hos utlämningsstället. Det kommer till sist, men jag måste vänta till dagen därpå för att hämta ut den. Svårt att vara tålmodig när det här är en av böckerna jag har väntat allra mest på i år.

Det är med en liten klump i magen som jag börjar läsa. Det här kommer göra ont, vet jag, och visst gör det ont. Benjamin skrev sitt namn i Rasmus händer, men Jonas Gardell skrev in alla dessa karaktärer in i mitt hjärta. Visst måste jag beundra den förmåga som ligger bakom att få mig att läsa en bokserie och se en tv-serie som jag vet kommer att krossa mitt hjärta, men ändå kan jag inte låta bli. Jag måste läsa hela Benjamins vittnesmål.

Det känns skönt, eller i alla fall bra, att få lära känna Bengt och Lars-Åke bättre. Särskilt då Bengt, som jag tycker har varit den karaktär som har varit svårast att få grepp om. Hans berättelse gör ont. Helt plötsligt förstår jag honom. Jag gillar också att det i boken framgick lite mer hur det gick till med Madde på begravningen. Att det var prästen som missförstod. Inte att hon hade ljugit om deras relation, som det nästan verkade i tv-serien.

Stundtals blir det lite för mycket historielektion, lite för mycket om RFSL:s historia. En karaktär håller låda om hur sjukdomsstämpeln togs bort och det blir lite för mycket miniföreläsning. Dialogen ligger någonstans mellan äldre generation som vill förmedla något till den yngre generationen och författaren som vill att läsaren ska känna till den här delen av historien.

Men mycket riktigt gör det ont att läsa denna bok, att förlora dessa karaktärer, att säga farväl till dem. Jag sitter hukad över en kopp te med tårarna rinnande. Jag gråtskrattar mig genom Pauls begravning. Det är så bitterljuvt.

Döden tycker jag är lite svagare än de andra, men fortfarande fenomenal, och det här är en trilogi jag kommer bära med mig länge som en av de största läsupplevelserna i mitt liv.

Andra som har bloggat om Döden

Bibliophilia; Bokfrossa

Andra böcker i serien

Kärleken (recension)

Sjukdomen (recension)

Döden