Drakungarna av Jane Yolen

Omslagsbild Drakungarna av Jane Yolen

Författare: Jane Yolen
Originaltitel: A Sending of Dragons
Översättare: Ulla Säthersten
Serie: Den röda draken, #3
Förlag: B. Wahlström (1995)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Det har gått ett år sedan bombningen av stora Gropen i Rokk, där åtskilliga människor dödades och skadades. För att inte nämna de drakar som dödades eller lemlästades i explosionen. Ett år som Jakkin och flickan han älskar, Akki, har levt uppe i bergen, då de anklagats för att ha orsakat explosionen. De har levt tillsammans med Hjärteblods ruvungar och utvecklat ett särskilt band med dem och varandra. En dag hör de inifrån berget ett sällsamt lockrop. Ett rop som skrämmer dem, men som de inte kan värja sig emot. Långsamt börjar de bege sig ned i underjorden.

Drakungarna är den sista delen i den ursprungliga trilogin om Jakkin och hans drake. Senare skrev Jane Yolen till en fjärde del, som jag hoppas är bättre än den här. Därför att denna del är definitivt den svagaste delen i trilogin. Troligen för att den inte alls knyter ihop säcken. Inte det minsta.

Saken är den att jag läser Drakungarna med spänning. Jag sugs in i den värld som Yolen har skapat och förälskar mig i de drakar som befolkar den här världen. Drakar vars hemligheter Jakkin och Akki alltmer har börjat avslöja. Världsbygget är otroligt snyggt och nydanande. Det är svårt att säga om Yolens drakserie är fantasy eller science fiction, utan tycks röra sig någonstans i spänningsfältet mellan dessa genrer.

Vad som gör att jag blir besviken på Drakungarna, på hela serien, är den planlöshet som präglar serien. Det starkaste kortet är definitivt Den röda draken, som är mer fristående. De efterföljande känns som om de har lite löst försökt fogas samman. Rebellerna introduceras som ett stort hot i bok två, men är knappt närvarande här. Här utvecklas världen ytterligare, men knyter inte på något sätt ihop de trådar som hänger löst från föregående böcker.

Trots att jag läser Drakungarna med förtjusning, slår jag igen den med en känsla av frustration. Här ges inga svar och därmed heller inget riktigt avslut.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra böcker i serien

Den röda draken (recension)

Drakens kraft (recension)

Drakungarna

Dragon’s Heart

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Drakungarna av Jane Yolen

  1. Pingback: Månadsrapport: Juli 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.