Du kanske inte veta det men Döden spelar faktiskt inte handboll (Recension)

Du kanske inte vet det men Döden spelar faktiskt inte handboll

Betyg: ☆☆
Författare: Linda Belanner och Fredrik Persson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 283 sidor

Finns till exempel hos Adlibris eller Bokus.

Mattias vet inte hur det kom sig att det blev så här. Hur blev han Dödens hantlangare? Dessutom så är Döden inte så nöjd med honom, tycker att Mattias är alltför vek och blödig, och värre blir det när Mattias misslyckas med att hämta tjejen Zahra…

Ibland är det svårt att recensera när jag känner att blir ungefär blir en axelryckning och bedömningen, ”en helt okej bok”. Det är en spännande idé. En ung kille som är Dödens hantlangare? Döden har en sammetskavaj på sig och heter Göran? Intressant. Men förväntningar faller lite platt.

Mattias är den karaktär jag tycker mest om. Inte så överraskande; jag brukar tycka om de man i fanfictionkretsar kallas för ”woobies”, det vill säga de som konstant råkar illa ut. Jag får lite moderskänslor inför honom (ja, alla som känner mig i verkliga livet får gärna skratta gott och hjärtligt nu) och vill stryka honom över håret, säga att ”allting kommer ordna sig, gubben”.

I en intervju med en av författarna läste jag att de ville skriva om en tuff tjej. Zahra är väl tuff, egentligen, men vem är hon? Hon är från Teheran. Hon har snabba, vassa repliker. Hon är inte rädd för att synas. Men vad driver henne? Vad vill hon? Ibland häver hon ur sig sina vassa repliker utan att jag förstår varför. Vad far igenom hennes huvud? Jag skulle ha velat att de gick in ännu djupare i henne, som när hon berättar om Teheran för Mattias. Där kunde det gärna få ha blivit lite mer känslor och lite mer gestaltning.

Saken är den att jag tycker att författarna kunde ha gjort det här vassare och kanske tagit lite fler risker. Det är en sådan bra idé, men som jag läser det nu är knappt en enda karaktär unik, utan har man läst svensk ungdomslitteratur så känner man igen Ante, Sebastian, Zahra och Lovisa. De finns i otaliga inkarnationer.

Det fina i boken ligger i relationerna – hur Mattias och Zahra tar hand om Lovisa; Mattias vänskap med den äldre damen Aina; Mattias och hans husdjur Pipis… Det är sött och det är hjärtevärmande.

Kort och gott: en helt okej bok.