En styvmors dagbok av Fay Weldon

Författare: Fay Weldon
Originaltitel: A Stepmother’s Diary
Översättare: Marianne Alstermark
Förlag: Pocketförlaget (2009)
Antal sidor: 284 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, CDON

Sappho är en ung begåvad manusförfattare. Hennes liv med änklingen Gavin och hans två barn verkar i synnerhet lyckligt och avundsvärt. Men så en dag dyker hon upp på furstutrappen hos sin mor, ovanligt ovårdad och inte sig lik. Med sig har hon en kasse fylld med dagböcker, som hon överlämnar i moderns förvar med en sträng uppmaning om att inte läsa dem. Eftersom hennes mor är freudiansk psykoanalytiker tar hon det som en uppmaning att läsa dem. Den lyckliga familjen avslöjas som en myt och visar på hur det har uppstått en mörk maktkamp mellan Sappho och styvdottern Isobel. Arketypen av den elaka styvmodern stämmer inte i verkligheten, där styvbarnen gör sitt bästa för att förgöra sin nya förälder.

Det är lätt att låta sig förledas av det rosa omslaget och tro att En styvmors dagbok är en lättsam, lättsmält och rolig chiclit. Det är det inte. Istället är det mörkt och komplext med svek, utnyttjande och skrivande. Samtidigt finns det lite humor där också i hur Fay Weldon driver med psykoanalysens olika inriktningar. Emily (modern) är freudiansk psykoanalytiker som delar med sig av dagbokens innehåll till sin älskare, som är Jungian. De är inte överens om slutsatserna som bör dras från innehållet, och dessa diskussioner får mig att dra på smilbanden.

Jag förälskar mig i hur berättandet är uppbyggt i En styvmors dagbok. Först ett dagboksinlägg skrivet ur Sapphos synvinkel och sedan Emilys analys och diskussion med sin älskare. Sapphos dagboksinlägg växlar karaktär, från vanliga anteckningar till korta scener till att bli en mer regelrätt roman. Detta tekniska arbete visar verkligen på Weldons känsla för att skriva.

Samtidigt är det kanske denna fantastiska teknik som förhindrar att jag kommer karaktärerna riktigt nära i En styvmors dagbok. Bokens skiftande natur låter mig inte komma dem riktigt in under huden, även om jag känner mycket starkt stundtals för Sappho. En klump i magen växer sig allt tyngre och tyngre ju längre in i En styvmors dagbok jag kommer och ju mer om hennes situation avslöjas. Jag blir snart irriterad på partierna om Emily och hennes älskare, och vill egentligen bara veta mer om Sappho. Det visar sig att detta är en riktig bladvändare.

Även om jag upplever att jag inte riktigt kommer karaktärerna nära i En styvmors dagbok, så är de väldigt övertygande. Weldon har en blick för att bygga upp dynamik och processer mellan människor, som visar att hon har klar inblick i människors psyke.

En styvmors dagbok är en komplext berättad roman om de mörka underströmningar som kan kasta en familj in i fördärvet.