F som i fattig

F – Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Här blir det lätt: Les Misérables av Victor Hugo. Fattigdom löper som en röd tråd genom boken och vad det gör med människor. Även om jag tycker det är svårt att påstå att det finns en huvudperson i en bok, så finns det ett antal karaktärer i boken som har det långt ifrån lätt i livet.

I centrum för handlingen står Jean Valjean, en man som drivits till stöld av fattigdom. I desperation stjäl han en brödlimpa genom att slå sönder en fönsterruta, vilket han döms till fem års fängelse. Eftersom han försöker fly ett antal gånger så slutar det med att han avtjänar ett straff på nitton år för att ha stulit en brödlimpa. Snacka om att straffet inte står i proportion till brottet. Det är hans resa mot ett bättre liv, främst andligen, som utgör själva ramhandlingen.

En annan fattig karaktär som berörde mig väldigt starkt i boken var Fantine. Hon är en ung, levnadsglad kvinna som förälskar sig i en man. Resultatet blir ett barn utom äktenskapet, vilket leder till ett fall till samhällets botten. Fantine gör vad som helst för sin lilla dotter Cosette: säljer sina tänder, sitt hår, sin kropp till män. Jag kan inte höra A Dreamed a Dream utan att börja gråta.

Och ja, jag vet att jag tjatar om denna bok. En dammig gammal klassiker kan verkligen vara helt fantastisk. Onödiga utvikningar om det parisiska kloaksystemet till trots.

Citat ur när jag skrev om den här i en bloggstafett:

Det är framförallt de fattigas orättvisa levnadsvillkor som skildras i Les Misérables. Ett gäng studenter, ledda av den sköne Enjolras, vill göra uppror och starta en ny revolt. De vill göra sig av med kungen och se landet bli en republik å nytt. Allt för att förbättra arbetarnas villkor och även kvinnornas villkor.

Bortsett från det här med att Les Misérables har ett fantastiskt persongalleri (jag har ju inte ens nämnt Eponine och hennes olyckliga kärlek till Marius; eller de där fruktansvärda uslingarna paret Thenardier) och många gripande berättelser som visar sig höra ihop, så är det en berättelse med ett viktigt budskap. Om allas lika värde. Om att ingen människa kan vara förmer än någon annan.

Och det är det som gör Les Misérables tidlös.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.