Författare: Sara Galli
Illustratör: Mats Molid
Förlag: Idus förlag (2014)
Antal sidor: 32 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Alva är både ledsen och arg. Arg på djurdoktorn som säger att Musse måste dö, på mamma som berättade det, på pappa som håller med henne. Musse kan ju inte dö. Han är ju som en storebror som alltid har funnits där för henne. Han är mycket mer än bara en hund. Varför kan han inte leva för alltid? Hur ska djurdoktorn göra så att han dör? Vad händer med honom efteråt?
Det var länge sedan jag läste en bok som marknadsförs för åldersgruppen 3-6 år, men barnböcker är oftast giltiga för alla åldersgrupper. Kanske särskilt Får hundar korvar i himlen?, som på ett mjukt och finstämt skildrar hur det är att förlora sin bästa vän, någon som alltid har funnits där. Att det är okej att bli arg, att det är okej att bli ledsen, att känna att en aldrig kommer bli glad igen. Det är okej att sörja, men att döden är en naturlig del av livet.
Jag har varit i Alvas situation, och Får hundar korvar i himlen? påminner mig om den tiden. Visserligen var jag lite äldre, runt 8-9 år, när min mamma kom och hämtade mig i skolan och sa att Molly, min mormors bordercollie/schäfer-tik, var svårt sjuk och var tvungen att avlivas. Liksom Musse var Molly fjorton år och hon hade alltid funnits där. Hon var min bästa vän. Jag var så arg och ledsen över att hon snart skulle vara borta. Får hundar korvar i himlen? väcker de känslorna till liv igen och det tar längre tid för mig att läsa 32 sidor än det borde ha gjort. Jag måste nämligen stanna upp och gråta emellanåt.
Får hundar korvar i himlen? skapar många möjligheter kring att prata med barn om något av det svåraste som finns att prata om: döden. Hur förklarar du vad döden är för ett barn? Hur uppmuntrar du ett barn att sörja, trots att det alltid kommer bära med sig en bit av den saknade i sitt hjärta? Kanske kan jag tycka att det borde pratas om att det är okej att sakna i fler år efteråt. Jag saknar fortfarande Molly, men på sista tiden har jag saknat hunden som kom efter henne ännu mer: schäfern Boston. Till den grad att jag var tvungen att göra en minnesbok:
Får hundar korvar i himlen är en väldigt fin berättelse om när det svåra beslutet har fattats och en vän måste avlivas, och är nog en bok som berör både barn och vuxna.
Det låter som en väldigt fin bok. Fin men sorglig. Jag minns fortfarande alla de djur man tvingats säga farväl till. Värst har nog varit vår katt, Sofie som vi fick när jag var 3 år. Hon blev hela 19 år så det var ju verkligen ett helt liv med den underbaringen! Saknar henne fortfarande rejält!
Den är väldigt fin och lätt att känna igen sig i. Tror det är en bok som jag skulle rekommendera alla föräldrar att ha hemma till den dagen då det är dags.
Saknaden försvinner ju aldrig, och det ska vara okej att fortfarande få känna den även år efteråt. Vi bär ju alltid med oss våra älskade husdjur <3
Den låter väldigt fin. Har läst om den förut och bestämde mig för att skaffa den men glömde bort, tack för påminnelsen. 🙂
Det var så lite så 🙂 Den är verkligen rekommenderad.
Smileyn kom med av bara farten. Känns ju helt tokigt när man pratar så här sorgliga saker och jag beklagar verkligen förlusten. Jättefin minnesbok du gjort
Det är lugnt, jag tog inte illa upp. Vi fick avliva honom 2009 så jag har haft tid att bearbeta den största sorgen, även om saknaden ibland väller upp. Minnesboken har gjort saker och ting lättare.
Vad fint att den blev så uppskattad hos dig också. Det är verkligen en viktig och fin bok.
Den är väldigt fin och det är nog en riktigt bra bok att prata om döden kring med barn.
Pingback: Månadsrapport: Mars 2015 - C.R.M. Nilsson