Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

Författare: Charlotta von Zweigbergk
Förlag: Ordfront Förlag (2016)
Antal sidor: 256 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Beata är egenföretagare som aldrig har legat samhället till last. Hon är välutbildad, har en fin lägenhet och har ensam uppfostrat fyra barn utan att vara sen med en enda räkning. Visst har hon aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Men efter att en längre tid ignorerat symtom på sjukdom, blir hon inlagd på sjukhus. Hon halkar efter med skatten och räkningar. Efter det går alltför utför. Till sist är hon en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning, tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt.

Jag har velat läsa Fattigfällan sedan den kom ut 2016. Därför blev jag väldigt glad när jag förra året hittade den på ett lokalt antikvariat. Men efter att ha läst den är jag kluven till denna bok.

Är Fattigfällan en viktig bok? Ja. Punkt slut. Det är naivt att tro att vårt socialförsäkringssystem inte har hål där folk kan glida igenom. Den här boken skildrar en av de möjliga vägarna för folk att hamna på botten. Jag blir både arg och ledsen när jag läser för den integritetskränkande behandling Beata blir utsatt för av sina biståndshandläggare. Över hur det känns som att spelet är riggat för att det ska vara omöjligt att klättra upp igen när man väl har hamnat i en dålig situation.

Hade utförandet av denna bok kunnat vara bättre? Betydligt. Det känns som om Fattigfällan är skriven i affekt. Det blir sällan särskilt nyanserat, utan allting är svart och vitt. Biståndshandläggarna är omänskliga. Skitsamma att det är politiken som gör det omöjligt för dem att bli mänskliga, eftersom det man enbart vill från politikernas håll är att sänka statistiken. Beatas berättelse är repetitiv och ältande på ett sätt som om det känns som om Charlotta von Zweigbergk försöker hamra in sitt budskap i huvudet på mig med en slägga.

Tycker jag att Fattigfällan är värd att läsa? Ja. Tycker jag egentligen att den är särskilt bra skriven? Nja…

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

  1. Mona (Joelinda) skriver:

    Det mesta intressanta i boken var – för mig – reaktionerna från vänner och närstående, samt huvudpersonens reaktion på dessa reaktioner 🙂 Till exempel att det hade varit bättre att få en femhundring att handla basvaror för än att bli bjuden på finrestaurang. Jag har aldrig tänkt så förr, antagligen för att jag inte trott att någon av mina vänner eller jag själv skulle hamna i den där sitsen. För mig var boken lite av en ögonöppnare. Jag är själv egenföretagare med F-skatt, har ingen annan uppbackning, minimala chanser att få något från socialförsäkringen osv.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Som sagt, jag tycker att den är viktig och den visar ju på flera baksidor av systemet. Det är lätt för människor att slinka igenom; jag ser det genom jobbet (jobbar med personer med förvärvade hjärnskador.) Men samtidigt tycker jag att den är upprepande och ältande på ett sätt som inte gör den några tjänster. Men som sagt, det fanns en hel del ögonöppnande i den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.