Fem frågor om Changing Planes

Hur många kapitel har du läst i Changing Planes?

Jag är på The Fliers of Gy, som är den fjortonde berättelsen av sexton.

Vad var den första meningen boken?

The range of the airplane – a few thousand miles, the other side of the world, coconut palms, glaciers, the poles, the Poles, a lama, a llama, etc. – is pitifully limited compared to the vast extent and variety of experience provided, to those who know how to use it, by the airport.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

”[…] We don’t need it.”

Hur tycker du att Changing Planes verkar?

Den påminner mig lite om animen Kino’s Journey, där en flicka åker runt på motorcykel och möter många märkliga invånare i olika länder. Huvudpersonen här möter dock bara en massa märkliga invånare på de olika plan där hen hamnar. Jag gillar ju sådant som är lite konstigt och lite filosofiskt, så det här faller definitivt mig i smaken.

Däremot tycker jag att personen som har skrivit baksidan borde skämmas. Det är inte alls den person som baksidan försöker lyfta fram som huvudperson som är det, utan det är en av hennes vänner som berättar varje historia. Den är nämligen uppbyggd som en liten reseberättelse kring varje plan.

Jag blev väldigt positivt överraskad över att den är illustrerad. Därtill är den väldigt snyggt illustrerad.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Det här var en väldigt svår fråga att besvara. Det får istället bli en fråga om vilka berättelser jag tyckte bäst om och det är hittills tre stycken som har fångat min uppmärksamhet.

Porridge on Islac är den första och handlar om ett folk som har genmodifierat sig till sådan grad att de inte vet om de kommer föda en bebis eller en kut. Väldigt intressant.

I The Ire of the Veksi får vi möta ett folk som är konstant ilskna och som slåss mot varandra hela tiden. Här tyckte jag att hon lyckades övertyga mig helt och hållet gällande den här kulturen. Överlag tycker jag att hon beskriver alla dessa olika kulturer på ett sådant sätt att de känns väldigt levande.

Ett väldigt fågelliknande folk får vi träffa i The Seasons of Ansarac. Gillar frågan som ställs om hur mycket rätt besökare egentligen har att försöka förändra en främmande kultur och hur mycket förändring man som folk ska böja sig för.