Frågestund: Mina favoritfilmer

Eftersom jag fick en hel del frågor som kräver ganska utförliga svar tänkte jag att varje ställd fråga får sitt eget inlägg. Ni kan fortsätta ställa frågor under veckans gång om ni vill.

Läsaren B ställer följande fråga:

Vilken är din favoritfilm?

Jag har inte en favoritfilm, utan jag har ett antal favoritfilmer som jag har sett om flera gånger. Det här är inte i någon särskild ordning, men en kort presentation av de filmer som har gjort starkast intryck på mig:

The Talented Mr Ripley är en film som vi tittade på under en av mina engelskakurser och som jag blev väldigt förtjust i. Den är baserad på Patricia Highsmiths bok med samma namn, men jag föredrar filmen. Matt Damon gör en fantastisk rolltolkning av psykopaten Tom Ripley. Detta var den film som gjorde att jag fick upp ögonen för honom som skådespelare.

Jag tror inte att ni har missat att V for Vendetta är en av mina favoritfilmer. Den utspelar sig i ett Storbritannien som efter ett tredje världskrig har blivit en totalitär, fascistisk stat. Ur skuggorna stiger emellertid en maskerad man som med en blandning av bisarra handlingar och terrorism försöker väcka folket. Det finns så mycket fantastiska citat ur den här filmen, som till exempel: ”People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.”
Det är också väldigt starka skådespelarinsatser i V for Vendetta och en världsuppbyggnad som är lika trovärdig som den är äcklande.

The Crow är en mörk, våldsam hämndberättelse om en man som kommer tillbaka från de döda för att hämnas på de män som mördade honom och hans fästmö. Jag vet inte varför så många av mina favoritfilmer är så våldsamma när jag knappt tål våld. Men The Crow skildrar relationerna mellan karaktärerna på ett sätt och jag lider verkligen med Eric.

Li Gong är en av mina favoritskådespelerskor och i Curse of the Golden Flower spelar hon en kejsarinna som sammansvärjer sig med sin son för att störta kejsaren. Liksom de flesta kinesiska filmer som får genomslag i väst är det ett stort påkostat, visuellt slående historiskt drama. Dessvärre väldigt våldsamt, men det går knappt att hitta sådana här filmer som inte är det.

The Truman Show är en film som jag såg på samma engelskakurs som The Talented Mr Ripley. Jim Carrey spelar en man som inledningsvis är omedveten om att han sedan födelsen har varit huvudpersonen i en reality show titulerad The Truman Show. Väldigt intressant premiss och så himla bra.

Dogma är en komedi där två änglar som har förvisats från himlen riskerar att omintetgöra universum efter att ha hittat ett kryphål där de kan återvända till himlen. Universums existens bygger på att Gud är ofelbar. De enda som kan rädda universum är två profeter och Jesus sista arvinge. Stundtals lite väl barnslig humor, men är en väldigt smart film. Alanis Morisette som Gud, Alan Rickman som Metatron, Matt Damon som ängeln Loki, Linda Fiorentino som Jesus sista arvinge…

Nyast på listan är Les Misérables, men jag tror knappast någon av er är överraskad. Det är ju i stort sett en filmatisering av musikalen, men den blandar egentligen ganska friskt detaljer från musikal och bok så att den skiljer sig från musikaluppsättningen. Starka skådespelarinsatser, tårar som rinner, en låt som får det att spritta i en att åstadkomma något (Do You Hear the People Sing?). Storslagen, helt enkelt.