Havsdrottningen av Saskia Walker (Maleficium, #3)

Betyg:☆☆
Författare: Saskia Walker
Originaltitel: The Jezebel
Översättare: Eva Nilo
Serie: Maleficiumtrilogin, #3
Förlag: Harlequin (2013)
Antal sidor: 330 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Ett litet erkännande är nog på sin plats: jag var mest intresserad av att läsa Nattfjärilen. Det var den boken vars handling jag tyckte lät mest intressant. De andra råkade mest slinka med för att de var billiga. Nu med facit i hand så är Nattfjärilen den av böckerna som jag tycker bäst om.

I Havsdrottningen har turen kommit till Maisie Taskill. När hon skildes från sina syskon fördes hon långt bort från sina skotska hemtrakter, till England, raka vägen in i en rik familjs hem. Där har hon levt ett välbeställt liv fram till dess att hon upptäcker de planer hennes förmyndare har för henne. Hon tvingas hals över huvud fly. Det enda skepp som ska till Skottland är under befäl av kapten Roderick Cameron och hon måste övertyga honom att göra ett undantag, att ta sig an en passagerare. Men det enda hon har att köpslå med är sin oskuld…

Havsdrottningen börjar väldigt lovande. Jag fastnar genast för Roderick och Maisie, då de är väldigt sympatiska och dynamiska karaktärer, och tror att den kanske ska motsvara ettan. Men ganska snabbt fastnar jag i en uttråkad sinnesstämning, vilket i huvudsak troligtvis har två orsaker.

För det första är den otroligt tjatig. Information upprepas i det oändliga i Havsdrottningen. Jag tappade räkning på hur många gånger i ett och samma kapitel det står att männen inte är glada över att ha en kvinna ombord. Men det är tillräckligt många gånger för att jag ska begrava händerna i håret och muttra: ”Ja, ja, jag har fattat det vid det här laget.”

För det andra fungerar inte själva berättelsens uppbyggnad för mig. En stor del av berättandet i Havsdrottningen sker genom tillbakablickar och jag tycker inte övergångarna alls är snygga eller faller sig naturliga. Ett kapitel avslutas, sedan utan någon som helst logik befinner vi oss i Maisies förflutna i England i nästa kapitel. Det blir ryckigt och jag förlorar rytmen.

Det kan ha kommit upp tidigare, men jag är inte särskilt mycket för eufismer i sexscener. Oftast blir det helt fel. Löjligt snarare än sexigt. Därför har det varit befriande att Saskia Walkers böcker har varit så gott som fria från dem. Fram tills Havsdrottningen. Då är det helt plötsligt kärleksknoppen hit och grottan dit, och jag begraver huvudet i skämskudden.

Även om det finns en del av det jag störde mig på i Häxmästaren (främst det här med en man som säger att han vet att kvinnan inte menar sitt nej), så har den egentligen mycket mer gemensamt med den första boken. Havsdrottningen har nämligen en väldigt sexpositiv huvudperson: Maisie tar initiativ till sex, hon tycker om det, hon ser fram emot det. Det här är inte helt vanligt, inte ens i erotik, och det känns väldigt befriande.

Havsdrottningen ger löften som den inte riktigt uppfyller och jag känner mig besviken efter att ha läst upp den. Men jag uppskattar den sexpositiva synen på kvinnlig sexualitet.

Andra som har bloggat om Havsdrottningen

Beas bokhylla; Boklysten; Pocketlover

Andra böcker i serien

Nattfjärilen (recension)

Häxmästaren (recension)

Havsdrottningen