Hej igen vardag av Louise Winblad

Författare: Louise Winblad
Tecknare: Louise Winblad
Förlag: Kartago förlag (2018)
Antal sidor: 175 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I Hej igen vardag gör Louise Winblad upp med de sociala mediernas bild av familjelivet: gulliga, lite lagom busiga barn i ett välorganiserat kök. Föräldrar, till synes utvilade, som tittar förälskat på varandra. Den verklighet som Winblad skildrar är inte fullt så glamorös. Istället är den full av stress, smutstvätt, urspårade barn och minst lika urspårade föräldrar. Det är en fristad och en motvikt till de orimliga krav som ställs på föräldrar i allmänhet och kvinnor i synnerhet – allt från det välstädade hemmet till den perfekta kvinnokroppen.

Jag är inte småbarnsförälder, så jag har väl inte den där igenkänningsfaktorn som andra har när de läser Hej igen vardag. Det hindrar dock inte mig från att fnissa hysteriskt och tycka att det är så oerhört skönt att få se en mindre perfekt (eller snarare realistisk) vardag presenterad, bortom rosenskimrande filter och tillrättalagda bilder. Jag är oerhört svag för den typ av böcker som luckrar upp den här strävan efter det perfekta, välordnade livet och som fungerar som ett motgift för den som får mindervärdeskomplex av hur perfekta andra människors liv verkar vara på sociala medier.

Winblad har en annorlunda, uttrycksfull teckningsstil som lyckas fånga det dråpliga i vardagsögonblicken. Glimten i ögat är ständigt närvarande i Hej igen vardag. Samtidigt riktar hon skarp kritik mot vårt samhälle. Jag skrattar så jag kiknar när en person sitter och tittar på en makeup-tutorial för hur du skapar en naturlig look, och hur många steg och produkter som det verkligen krävs för att se ”naturlig” ut.

Louise Winblad har genom sina teckningar en särskild förmåga att fånga och sätta fingret på vår samtid på ett sätt som får oss både att skratta och känna att något skaver.