Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Betyg: ☆☆☆
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Originaltitel: El prisionero del cielo
Översättare: Elisabeth Helms
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare, #3
Förlag: Albert Bonniers förlag (2012)
Antal sidor: 295 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Det är strax före jul. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln och oroar sig över trotjänaren Fermín, som verkar väldigt olycklig för en man som är i full färd med att förbereda sitt bröllop. En morgon stiger en äldre man in i bokhandeln och vill köpa den ovanliga och dyrbara förstautgåvan av Greven av Monte Cristo som är bokhandelns stolthet. Men han tar den inte med sig, utan lämnar den i bokhandeln med en dedikation: ”Till Fermín Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden”. Främlingen besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Kommentarer

För mig var Vindens skugga en andlös läsupplevelse och det är en av de böcker som jag räknar till mina absoluta favoriter. Ängelns lek hade lite samma känsla, men tappade en hel del på sitt onödigt actionfyllda och våldsamma slut. Dessvärre får jag inte alls samma känsla av Himlens fånge som jag får av de andra böckerna.

Det kan bero på att Fermín aldrig har varit någon favorit hos mig. Visst att han kan vara underhållande, men i lagom stora doser och här blir dosen kanske lite kraftig för mig. Ändå är det partierna om hans förflutna som jag tycker är de mest intressanta. Det är då jag knappt klarar av att lägga boken ifrån mig.

Tempot är väldigt ojämnt. De bitar som handlar om Fermíns förflutna är väldigt spännande och jag läser dessa med iver. Med tanke hur länge jag läste spanska är det underligt att jag inte kan mer om Franco-tiden. Det är hemskt och ruskigt och väldigt spännande, som tidigare nämnt.

Andra gånger är det knappt att jag tar mig framåt. Delarna i nutid upplever jag som väldigt sega och snudd på poänglösa. Jag upplever att det här är en typisk mellanbok som ska fungera som en bro mellan de föregående och en ännu oskriven bok. Det knyter ihop säcken och bäddar för en uppföljare, men inte så mycket mer.

Nej, jag är rädd för att Himlens fånge är något av en besvikelse, även om jag har full avsikt att läsa den avslutande delen i serien.

Andra som har bloggat om Himlens fånge

Bokfetichist; Bokfjärilen; Lottens bokblogg; ord och inga visor; Västmanländskans bokblogg; Zellys bokblogg

Andra böcker i serien

Vindens skugga (läst, ej recenserad på bloggen)

Ängelns lek (läst, ej recenserad på bloggen)

Himlens fånge