Hugo

Omslagsbild Hugp

Regissör: Martin Scorsese
Manus: John Logan
Skådespelare: Asa Buterfield, Chloë Grace Moretz, Christopher Lee
Produktionsår: 2011
Längd: 126 minuter

Hugo Cabret bor ensam i väggarna på en tågstation, där han i hemlighet har övertagit sin försvunne farbrors jobb med att vrida upp stationens klockor. Samtidigt som han gömmer sig för stationsmästaren, som kommer skicka honom till ett barnhem om han upptäcker honom, försöker han lösa mysteriet som hans döda far har lämnat efter sig: en automaton med förmåga att skriva. Om Hugo kan få den att fungera, kanske han kan få ett sista meddelande från fadern. Men maskinen är bara nyckeln till mysteriet. Ett mysterium som kommer leda till en resa som förändrar människorna omkring honom och som kommer leda honom till ett kärleksfullt hem.

Jag har varit nyfiken på Hugo ett bra tag. Visuellt är det slående: klara, bjärta färger i en historisk kontext som ändå känns lite steampunkinfluerat. Starka skådespelarinsatser. Jag gillar Asa Butterfield och han är bra som Hugo. Sacha Baron Cohen är underhållande som stationsmästaren. Idel stora namn är med: Ben Kingsley, Jude Law, Christopher Lee, med mera. Frances de la Tour och Richard Griffiths har två små charmiga roller som ett par som inleder en kurtis.

I mångt och mycket borde Hugo vara ett vinnande koncept. Men det är det inte fullt ut. Handlingen blir långdragen. Mysteriet griper inte tag, suger inte in mig som tittar i filmen, utan jag tittar mest på klockan och undrar när något ska hända. När de väl har löst mysteriet blir filmen bättre med surrealistiska inslag från tidig filmkonst och en hyllning till filmens historia. I efterhand har jag dock börjat fundera på varför Hugos pappa ville leda honom till den lösningen. Vad var syftet? Vad var kopplingen?

Hugo är fotografiskt och skådespelarmässigt en välgjord film, men själva manuset brister och är inte intressant nog för att fånga tittaren.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Hugo

  1. Pingback: Månadsrapport: Augusti 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.