Regissör: Steve Paley
Manus: Iliza Shlesinger
Medverkande: Iliza Shlesinger
Produktionsår: 2018
Längd: 72 minuter
Iliza Shlesinger är en av mina absoluta favoritståuppkomiker och anledningen till varför är verkligen tydlig i Elder Millennial. Hon har ett unikt scenspråk där hon använder sin kropp för att måla upp olika karaktärer och kan förändra sin röst på ett sätt som verkligen vrider upp skämtet ett extra varv. Särskilt nu när hon står inför att gifta sig, och folk tycks förvänta sig att hon ska besitta någon hemlig visdom för hur man hittar och behåller en man. För hennes komedi är trots allt rotad i en djupt amerikansk kontext, där en kvinnas viktigaste uppgift i livet tycks vara att hitta en man att gifta sig med.
Liksom i de flesta av hennes shower handlar det mycket om dejting- och parningsritualer. Elder Millennial är inget undantag. Hon har en tendens att ibland glida av sina narrativ för något sidospår, som olika fåglars parningsläten. Här märks det att hon har gjort sin läxa för att kunna imitera dessa läten och gå in i sitt hat för påfåglars läten, som hon tycker är otillfredsställande. Det är faktiskt ett av de roligaste skämten i showen.
Men det som verkligen får mig att tjuta av skratt är när hon i Elder Millennial diskuterar kvinnors inre hondrakar. Den som de släpper fria när killen har gått hem. Hur känslor bubblar upp till ytan som de kanske inte har kunnat ge uttryck för, som att de kanske någon gång i framtiden, med någon, skulle vilja ha barn. Och hur denna föräldralängtan riktas mot intet ont anandes husdjur. Jag måste nästa inkludera klippet i den här recensionen:
Elder Millennial är Iliza Shlesinger när hon är som bäst: skarp och slår huvudet på spiken.
Pingback: Månadsrapport: Februari 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson