Internment av Samira Ahmed

Bildomslag Internment

Författare: Samira Ahmed
Förlag: Atom (2019)
Antal sidor: 386 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En dag knackar beväpnade män på hos sjuttonåriga Layla Amin och hennes föräldrar. De får bara någon timme att packa ihop ett fåtal tillhörigheter innan de ska förflyttas till ett interneringsläger för amerikanska medborgare som också är muslimer. Fråntagna sina rättigheter och avskurna från omvärlden, vore det lätt att bara ge upp. Men med hjälp av nyvunna vänner också fångna i interneringslägret, hennes pojkvän på utsidan och en oväntad allians, påbörjar Layla en resa för att kämpa för friheten. Hon leder en revolution mot interneringslägrets Direktör och hans vakter.

I mina anteckningar har jag klassat Internment som en dystopi, men kan man egentligen kalla något för dystopi när man alltför väl kan se det hända i verkligheten? När det faktiskt sker i verkligheten just nu? Sedan jag har läst Inernment har det kommit fram mer och mer om hur människorna som försökt korsa USA:s gräns behandlas. Verklighetens grymhet får det här att verka som en godnattsaga då de får vara tillsammans som en familj. De får en, visserligen liten och kameraövervakad, husvagn för sig själva istället för att dela en överbefolkad cell med så många människor att det inte finns plats att ligga ned. Röda Korset får tillträde till lägret, vilket inte sker i verklighetens interneringsläger för immigranter. Samira Ahmed tycks ha haft en förmåga att se in i framtiden, men inte riktigt kunna se hur illa det verkligen skulle bli.

Internment är som att få ett knytnävsslag i magen. Det är en krypande skräck när folk pratar om att öppna upp de gamla interneringslägren för japansk-amerikanska medborgare från andra världskriget, men istället bygger ett nytt. Ett nytt där fångarna förväntas vara tacksamma för möjligheten att odla lite mark eller öppna skolor. På ytan välordnat och prydligt. Under ytan försvinner folk, vakterna slår brutalt ned unga kvinnor som gör motstånd, de omges av ett elektrifierat stängsel vars spänning är dödlig. Ahmed väjer inte för det brutala.

Men Internment är också en berättelse om mod och hopp. Om vänskap, om spirande kärlek, om att finna ett sätt att kämpa när konsekvenserna för att göra det är fruktansvärda. Berättartekniskt är kanske detta inte det mest polerade verket, men dess styrka ligger i dess budskap och känslorna det väcker. Som läsare är vi med Layla hela den fruktansvärda vägen fram till det hoppingivande slutet.

Att läsa Internment är som ett knytnävsslag. Det är starkt, det är viktigt, och du borde läsa den nu på momangen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Internment av Samira Ahmed

  1. Pingback: Månadsrapport: Juni 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.