Författare: Xiran Jay Zhao
Serie: Iron Widow, #1
Förlag: Penguin Teen (2021)
Antal sidor: 394 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
På andra sidan den Stora Muren, väntar utomjordingarna på sin chans. Mänsklighetens enda försvar är Chrysalisrobotorna, som kan förvandla sig för att möta hotet. Alla pojkar drömmer om att para ihop sig med flickor för att styra dem, trots att flickorna ofta dör under den mentala påfrestningen. 18-åriga Zetian har bestämt sig för att bli konkubinpilot endast för att döda den manliga piloten som orsakade henne systers död. Hennes hämnd tas dock på ett oväntat vis: genom den psykiska länken lyckas hon döda honom och kommer ur cockpiten oskadd. För att behålla status quo, paras hon ihop med Li Shimin som är den starkaste men mest kontroversiella piloten i hela Huaxia. Men nu när Zetian har känt av makt, tänker hon inte ge upp så lätt. Tillsammans med Shimin kommer hon klösa sig kvar vid livet och lista ut varför flickor så lätt dör när de styr robotorna.
Om Pacific Rim skulle möta Neon Genesis Evangelion, med en generös dos av inslag av kinesiska historia, skulle vi kunna få till en ganska bra beskrivning av Xiran Jay Zhaos debutroman Iron Widow. En roman där författaren har lyft ut kejsarinnan Wu Zetian ur sitt sammanhang och placerat henne i en värld där människor måste styra gigantiska robotar för att slå tillbaka mot utomjordiska inkräktare. Vissa anakronistiska inslag förekommer (fotbindning förekom inte under Zetians levnadstid), men det är en science fiction-tolkning så friheter är att förvänta sig.
Iron Widow är, som tidigare nämnt, en debutroman. Den dras därför med en del mindre skavanker. Allt är lite för enkelt, för svartvitt, i sin analys och skildring av misogyni, men samtidigt finns det något där. Något som bara suger in läsaren i Zetians raseri och galenskap. Det här är en bok där ingen av huvudpersonerna är särskilt sympatisk i grunden, men där världen är så för jävlig att de framstår som det bästa alternativet.
Bortsett från att Iron Widow har det där je ne sais quoi som suger tag i läsaren, så är den också fantastiskt queer. När Zetian ställs inför två kärleksintressen tvingas hon inte välja mellan dem, utan det visar sig att pojkarna också är attraherade av varandra. Dessutom lider Zetian av kronisk smärta och blir rejält hindrad i sin vardag på grund av sina bundna fötter, vilket gör att det här är en av de få böcker där en funktionsvariant huvudperson visar att det går att kicka ass.
Så nej, Iron Widow är långt ifrån perfekt, men jag älskar den ändå.
Andra delar i serien
Iron Widow
Heavenly Tyrant
