Författare: Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
Förlag: Bonnier Fakta (2021)
Antal sidor: 198 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Björn Natthiko Lindeblad lämnade en löftesrik karriär som ekonom för att bli buddhistisk skogsmunk. Efter sjutton år i klosterlivet återvände han hem till Sverige. Vilsen, utan jobb eller pengar, kraschade han rakt in i en depression. Men tack vare sina lärdomar från åren som buddhistmunk och en generös omvärld hittade han vägen framåt. Då blev han en uppskattad meditationslärare och föreläsare. 2018 diagnosticerades han med den obotliga sjukdomen ALS. I januari 2022 avled han på grund av sjukdomen.
I förordet framstår det klart och tydligt att det inte är Björn Natthiko Lindeblad som har skrivit Jag kan ha fel. I själva verket är det Caroline Bankler bakom pennan, med lite hjälp från Navid Modiri. Men hon lyckas skickligt och med varsam hand förmedla Lindeblads röst och upplevelser. Det är ett händelserikt liv han har haft, och värmen med vilken han förmedlar sina insikter är trösterik.
Jag kan ha fel kom i min ägo på grund av att min mamma läste den och tyckte så mycket om den att hon ville att jag och min syster skulle ha ett varsitt exemplar. De tankar som förmedlas är ack så nyttiga att ta del av, men inga nyheter. De är bara fruktansvärt svåra att leva efter i en värld som har utformats för att vi inte ska sakta in. Vi ska inte stanna upp och reflektera i vår vardag. Istället ska vi hela tiden sträva framåt, mot nästa mål, mot nästa utveckling. Men är det hållbart?
Som sagt, egentligen bjuder inte Jag kan ha fel på några större insikter. Men det är en trösterik bok, som hjälpte mig att fatta ett svårt beslut. Det finns annat att bära med sig. Som vår relation till sjukdom. Varför liknar vi det vid en kamp? Och vad säger det om människor, som trots vildsint kamp, ändå dör av sjukdomar? Istället kanske det handlar om att reflektera om vad som är viktigt här i livet för oss själva.
Jag kan ha fel är en klok liten bok, som är väl värd att läsas.
