Bildkälla: Discshop.
Originaltitel: One for the Money Regissör: Julie Anne Robinson Manus: Stacy Sherman, Karen Ray och Liz Brixius Skådespelare: Katherine Heigl, Jason O’Mara, Daniel Sunjata Produktionsår: 2012 Längd: 91 minuter Slutsåld.
Efter sin skilsmässa står Stephanie Plum utan arbete och börjar få ont om pengar. I desperation vänder hon till sin beryktade kusin Vinnie, som arbetar som prisjägare. Trots att hon saknar träning, utrustning eller färdigheter så får hon jobb inom hans firma. Hennes första uppdrag är att få fatt i Joe Morelli, en före detta sedlighetspolis som nu är efterlyst för mord. Han råkar dessutom dela ett förflutet med Stephanie. Samtidigt som hon jagar efter honom måste Stephanie hantera en familj som jämt lägger näsan i blöt, vittnen som har en tendens att dö efter att ha pratat med henne och lektioner i hur en blir prisjägare från den mystiska Ranger. Men ju närmre hon kommer Morelli, desto mer börjar hon inse att något inte riktigt stämmer.
Jag har inte läst någon av Janet Evanovich böcker om Stephanie Plum, men när vi snubblade över Lovligt byte på tv:n råkade vi fastna. Det är inget större kinematografiskt mästerverk, men det är en riktigt underhållande film som bjuder på en hel del skratt och lite spänning. Stephanie Plum kan verkligen konsten att ställa till det för sig, men samtidigt så slutar jag som tittare aldrig att heja på henne.
Det känns som en roll som klippt och skuren för Katherine Heigl: det lite klantiga, ytliga och humoristiska som ändå är så charmigt. Det är mångt och mycket hennes skådespeleri som lyfter Lovligt byte. De manliga huvudrollsinnehavarna är skapligt träiga och stereotypa. Att Heigl behöver konstant räddning är lite irriterande, även om hon långsamt växer in i rollen som prisjägare. Slutet var värt det.
Lovligt byte är förutsägbar, visst, och inte direkt nydanande, men det är lite kul ändå. Fotot är kompetent och färgerna klara. Blandning mellan komik, romantik och spänning är inte helt optimal, även om det är underhållande. Jag tycker faktiskt inte att den är fullt så dålig som de flesta andra recensenter utmålar dem så. Det gör inte fysiskt ont att se den och jag är nästan, nästan, lite ledsen över att det inte kom några uppföljare. Det hade kunnat bli kul.
Som sagt, Lovligt byte är inget mästerverk, men den duger till att slå ihjäl en kväll med och bjuder på en del skratt.
Tycker du ska ge böckerna en chans när tid finnes. De är väldigt underhållande och lagom lättsmält.
Om jag får chansen, kommer jag nog att göra det 🙂
Och här fick jag ju svaret 🙂 Vad bra! Den här filmen har jag faktiskt inspelad, men jag har tänkt se filmen först…
Jag tyckte inte det gjorde så mycket att inte ha läst böckerna, men jag vill nog läsa dem någon gång i framtiden.
Pingback: Månadsrapport: Juni 2016 - C.R.M. Nilsson