Mata Hari: Greta Garbo är lysande

Bildkälla: Discshop.

Regissör: George Fitzmaurice
Manus: Benjamin Glazer och Leo Birinsky
Skådespelare: Greta Garbo, Ramon Novarro, Lionel Barrymore, Lewis Stone
Produktionsår: 1931
Längd: 89 minuter

Utgått ur sortimentet.

Frankrike, 1917. I jakten på spioner sätter den franska spionbyrån hårt mot hårt. Exekutionsplutonen lider ingen brist på jobb. Chefen för byrån, Dubois, misstänker att den firade exotiska dansösen Mata Hari är tysk spion, men misslyckas med att hitta bevis. Mata Hari använder sin sexualitet och list för att samla in information. Men när hon träffar den unge piloten Alexis Rosanoff väcks hennes hjärta till liv och även samvetet vaknar.

Jag köpte en samlingsbox med Greta Garbo-filmer för en så där sju-åtta år sedan. De flesta filmerna såg jag då och tjusades av, men av någon anledning blev det aldrig att jag såg Mata Hari. Det enda som existerar av filmen, som är löst baserad på Mata Haris liv, är en censurerad version där alla anspelningar på sex har plockats bort.

Äldre filmer är speciella. Ofta är tempot mycket långsammare än vad en modern tittare är van vid, vilket kan leda till en del otåligt skruvande i tv-soffan. Inte Mata Hari, dock. Här slungas vi direkt in i handlingen med ett möte vid avrättningar och sedan rullar det på i vad som känns som en modern spionthriller med romanceinslag. Regissören George Fitzmaurice har valt att berätta Mata Haris historia på ett intelligent, men återhållsamt vis. Tempot är kanske aldrig särskilt högt, men det är spännande så att det förslår.

Föga överraskande så är det ju Greta Garbo som lyfter Mata Hari. Hon spelar åter en fallen kvinna, men hon gör det så bra. Med subtila medel lyckas hon få fram både Mata Haris cyniskhet och de mer ömma känslor som väcks inom henne. Det är så lite hon gör för att förmedla dramatik: ett höjt ögonbryn, en sänkning av tonläget, men effekten är slående. Porträttet hon målar av den mytomspunna spionen är det av en självständig kvinna som ständigt har makten i sitt möte med männen.

Mest i hennes våld är general Shubin, porträtterad av Lionel Barrymore som gör det mesta av sin roll. Men även den unge Rosanoff, mästerligt spela av Ramon Novarro, finner sig snabbt fångad i hennes nät. Den ende som tycks vara immun är hennes spionmästare Adriani (Lewis Stone), som gör sitt bästa för att hålla den frispråkiga Mata Hari i schack.

Mata Hari är en riktigt fin klassiker som bjuder på både en hel del spänning och romantik.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *