Mea culpa är en bättre The Price of Salt

Denna recension innehåller en del spoilers då stor del av den bygger på en jämförande diskussion mellan Mea culpa och Patricia Highsmiths The Price of Salt.

Mea culpaBetyg: ☆☆☆☆
Författare: Anne Holt
Originaltitel: Mea culpa
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Pan (1997)
Antal sidor: 236 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Hela Synnes liv förändras när hon en dag får syn på enhetschefen Rebecca Schultz. Hennes huvud blir tomt på alla tankar förutom en: Den här kvinnan vill jag ligga med! Rebecca är fjorton år äldre än Synne och därtill gift med en man som hon har fyra barn med. De inleder ett passionerat, men ödesdigert förhållande.

Kommentarer

Det känns osannolikt att Anne Holt inte någon gång skulle ha kommit i kontakt med The Price of Salt och inspirerats av den. Synnes närmande av Rebecca liknar hur Therese närmade sig Carol, ålderskillnaden och att Rebecca har barn gör det än mer likt, att Rebecca är rik eller åtminstone övre medelklass, hennes kyla liknar Carols, att affären avslöjas medan de är ute och reser… Det är för likt för att hon inte skulle ha inspirerats någonstans på vägen.

Det är de här likheterna som gör att jag inledningsvis inte är så förtjust i Mea culpa. Det, och det något hoppiga perspektivet som växlar mellan en nutida Synnes första person och hur hon och Rebecca blir kära i tredje person. Det framgår inte klart att det rör sig om metafiktion, att Synne skriver ned deras berättelse, förrän efter första halvan. Därefter börjar den bli riktigt intressant.

The Price of Salt slutar ju, för den tiden, förhållandevis lyckligt med att Carol och Therese möts igen och läsaren förstår att de kommer att försöka fortsätta vara ihop. I Mea culpa får jag däremot se vad som hände efteråt, hur Synnes och Rebeccas förhållande utvecklas och blir djupare över tiden. Jag lär mig tycka om de båda personerna till en viss gräns, då särskilt Synne. Jag upplever dem som realistiska och ganska sympatiska.

Det tar mig lite med överraskning hur snabbt jag läser ut Mea culpa, hur ogärna jag lägger boken ifrån mig, hur tagen jag blir av Synne och Rebecca… Det är en bok som inte är helt lätt att komma in i, men när en väl gör det så blir det en pärla. Anne Holt skriver på ett sätt som fångar mig, även om hon stundtals kommer in på det område som kallas för ”purple prose”.

Jag är också lite kluven till sättet Holt väljer att porträttera Rebecca, som är född i Korea, och folket från Mauritus. Fokus lägger hela tiden på att göra skillnad mellan dem och Synne, som är vit. Därtill fetischiseras i närmast Rebecca för sina ”asiatiska” drag och ses snarare som en stereotyp istället för en individ. Det är likadant med folket i Mauritus.

Mea culpa är väldigt lik Patricia Highsmiths The Price of Salt i det sätt den hanterar kärlek och besatthet, men lyckas fånga mig på ett sätt som amerikanskans bok inte gör. Jag tycker Synne och Rebecca är intressanta karaktärer som det är trevligt att läsa om, även om boken har en del problematiska drag. Slutet tog mig därtill med överraskning. På det stora hela en väldigt trevlig läsupplevelse, med andra ord.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Mea culpa är en bättre The Price of Salt

  1. Pingback: Hyllvärmare 2013 - C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Kaosutmaningen - C.R.M. Nilsson

  3. Pingback: Lästa i april 2013 - C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: P som i papegoja - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.