Merrick av Anne Rice (Vampyrkrönikan, #7)

Kan innehålla spår av spoilers från tidigare delar i serien.

merrick

Betyg: ☆☆☆
Författare: Anne Rice
Serie: Vampyrkrönikan, #7
Förlag: Arrow Books (2001)
Antal sidor: 480 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Louis de Pointe du Lac plågas av minnen av barnvampyren Claudia, som han älskade och förlorade. Han kontaktar då Merrick, en ung kvinna som härstammar från gens de coluer libre och är medlem i häxsläkten Mayfair. För att rädda Louis sinnesfrid, måste Merrick använda sin svarta magi för att kalla på Claudias spöke. Något som kan vara väldigt farligt. Det finns andra Mayfairandar som inte vill vila i frid, och hennes sökande för henne närmre till avgrundens rand, genom blod och skräck, ritual och våld.

Kommentarer

Detta är den sjunde boken i Vampyrkrönikan, som jag sist lämnade vid bok fem. Men jag gjorde bedömningen att de skulle vara så pass fristående från varandra att jag skulle kunna hoppa över en bok. Och jag hade rätt.

Merrick är den bok i serien som har fått lägst betyg från min sida. Det är inte för att den är dålig på något sätt, jag tror inte jag kan tycka att Anne Rice är dålig, utan därför att den känns lite spretig. Det är alldeles för många trådar som drar åt olika håll. Först har vi den övergripande: Louis vill, för sin sinnesfrids skull, veta om Claudias ande har fått frid och därför behöver de Merrick. Sedan är det ju Merrick själv, hennes bakgrund som häxa och hennes släkt. Även Davids och Merricks förhållande och resan till djungeln ska behandlas. Alla dessa delar är väldigt intressanta och i allmänhet spännande. Problemet är att de inte bildar en snygg enhet, utan att det blir lätt fragmentariskt.

Även om det känns som om Merrick försöker hålla samman lite väl många trådar åt gången, måste jag erkänna att jag tycker att Merrick är en väldigt intressant filur. Hennes bakgrund är bland det mest intressanta med boken; spöken, vodoo och att bli besatt av spöken. Hon är också en skrämmande kraftfull och kompetent häxa. Det som är tråkigt är att hon inte är med i fler böcker än två.

Men ärligt talat? Jag tycker att det luktar lite unket att de av Anne Rices böcker som brukar bli kallade sämst är de som har kvinnliga protagonister. Det är ju Merrick och Pandora som brukar bli mest utskällda. Den här var kanske inte bäst i serien, men den var långt ifrån dålig.

Det här är den första boken som har gjort att jag hyst något annat än irritation inför Louis. Han har gått mig lite på nerverna tidigare. Men det är som om jag helt plötsligt förstår honom i den här boken. Jag kommer aldrig bli hejdlöst förälskad i honom, men nu kanske jag slutar himla med ögonen varje gång han dyker upp.

Merrick är en spretig bok med sympatiska karaktärer som, även om den kanske inte är bäst i Vampyrkrönikan, ändå är värd att läsas.

Andra böcker i serien

Interview with the Vampire (sv. En vampyrs bekännelse, läst, ej recenserad)

The Vampire Lestat (sv. Nattens furste, läst, ej recenserad)

Queen of the Damned (sv. De fördömdas drottning, läst, ej recenserad)

The Tale of the Body Thief (läst, ej recenserad)

Memnoch the Devil (sv. Djävulens frestelser, recension)

The Vampire Armand (recension)

Merrick

Blood and Gold

Blackwood Farm (läst, ej recenserad)

Blood Canticle

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Merrick av Anne Rice (Vampyrkrönikan, #7)

  1. Pingback: Memnoch the Devil: Trollbindande och tankeväckande - C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Månadsrapport: September 2013 - C.R.M. Nilsson

  3. Pingback: The Vampire Armand av Anne Rice - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.