Författare: Fredrik Backman
Förlag: Bokförlaget Forum (2013)
Antal sidor: 447 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så hemskt mycket!
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Handling
Elsa är sju, nästan åtta, år gammal och annorlunda. Åtminstone uppfattar omvärlden det så eftersom hon har oförskämdheten nog att inte var helt blåst i skallen trots att samhällsnormen dikterar att sjuåringar ska vara det. Hennes bästa vän är hennes mormor, som alltid, alltid är Team Elsa. Det är också mormodern som visar henne hur hon ska ta sig till sagolandet Miamas, som blir hennes fristad. Åtminstone till den dag då det visar sig att mormor är döende. Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev där mormor ber diverse konstiga filurer om ursäkt.
Kommentarer
Hur följer en upp en bok som har blivit en succé, som har fått så många människor att skratta och gråta? Det kan inte vara helt lätt. Men Backman verkar ha hittat knepet: något som är rätt annorlunda från den tidigare boken, men ändå så att läsarna känner igen sig.
Därför att känna igen mig, det gjorde jag. Det finns mycket fraser och händelser som känns igen från både bloggen och En man som heter Ove. Stilistisk påminner boken lite mer om bloggens sätt att uttrycka sig på och jag tyckte att de första kapitlen kanske var något pladdriga. Men detta lossade snabbt för mig.
Redan från första stund står det klart att Elsa och hennes mormor är något i hästväg. Mormodern var en karaktär som både frustrerade och förtrollade mig. Elsa är väldigt brådmogen och det är svårt ibland att köpa att hon är sju, nästan åtta, men oftast går det. Oftast går det att föreställa sig den här intelligenta, annorlunda flickan och känna igen sig lite i henne och hennes upplevelser. Att en av hennes mest älskade ägodelar är en Gryffindorhalsduk gör ju bara saker och ting lättare.
Sagovärlden som hon och hennes mormor delar förtrollar mig från första stund. Den får mig att skratta och att förundras. Jag blir nästan snudd på avundsjuk – jag vill också åka till Miamas! Men ännu mer älskar jag när det blir uppenbart hur sagorna hänger ihop med Elsas verkliga värld, hur den gör att hon förstår de vuxna omkring henne så mycket bättre, hur de växer som människor.
Det är en bok som växer ju längre in du kommer i den och för varje sida förstår du allt mer. Det är en bok med kapitel vars första sida kan få dig att skratta och vars sista sida kan få dig att gråta. Det är en bok som berör och som underhåller. Men framförallt är det en bok som jag kan se mig själv läsa om flera gånger utan att tappa den tappar sin tjusning.
Min mormor hälsar och säger förlåt är en magisk och hjärtevärmande berättelse om en flicka som inte är som alla andra och en mormor, som kanske inte var perfekt, men ändå var en vidunderlig människa.
Andra som har bloggat om Min mormor hälsar och säger förlåt
Bellas bok; Cissi Grip; Eli läser och skriver; Lottens bokblogg; och dagarna går; Ylvas läsdagbok
Kunde inte sagt det bättre själv! Och tack för länken ^^
De nada 🙂
Gleder meg til denne kommer på norsk.:)
Hoppas att de översätter den snabbt 🙂
Jag hade väldigt svårt för den i början, speciellt sagolandet! Men ju mer jag läste desto mer växte den på mig och i slutet hade jag blivit helt omvänd. Nu älskar jag den.
Jag tycker den är lite svagare en Ove, men fortfarande en väldigt bra historia. Jag fastnade heller inte riktigt i början, men det berodde mest på att jag hade svårt för mormodern stundtals. Men det blir ju en resa som gör att alla karaktärer växer 🙂
Åh jag ser så mycket fram emot att läsa denna framöver!
Hoppas du kommer att gilla den 🙂
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2013 - C.R.M. Nilsson
För mig tog det ett tag att förstå mig på sagovärlden men ju mer man förstod desto mer fascinerad blev jag!
Jag förstod heller inte riktigt vad den egentligen hade med saker och ting att göra först, men när det blev klart och tydligt tyckte jag att det var så himla snyggt gjort 🙂
Pingback: Harry, a History av Melissa Anelli » C.R.M. Nilsson
Pingback: Britt-Marie var här av Fredrik Backman - C.R.M. Nilsson