Minas hus av Heidi Bjørnes

Bild lånad från Goodreads.

Författare: Heidi Bjørnes
Originaltitel: Blondehuset
Översättare: Karin Ruthman och Ann Ruthman
Serie: Minas hus, #1
Förlag: Strawberry förlag (2020)
Antal sidor: 284 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Det vackra, vita huset på Strandveien har varit en trygg hamn för sina invånare under många år. Ägare är den åldrande konstnären Mina, som levt där i hela sitt liv. Några år tidigare knackade en okänd kvinna på Minas dörr och kom att stanna. Hon fyllde ett tomrum efter Minas döde makes. Nu är huset fullt av en brokig skara människor som alla behöver någonstans att bo. Mellan dem alla växer det fram en vänskap som ger dem modet att öppna sig för nya äventyr och ny kärlek.

Jag läste dessa böcker i bakvänd ordning: Plåster för brustna hjärtan först och Minas hus sist. Förmodligen hade jag tjänat på att läsa den här först, då jag definitivt tycker att den är charmigare. Karaktärerna etableras med större djup och med större charm. Jag får se deras resa från där de började och hur mycket de faktiskt förändras.

Dominerande i feelgoodgenren brukar vara huvudpersoner i trettioårsålder, med vissa specifika problem för den åldern (hitta man, äktenskap, barn) I Minas hus och dess uppföljare är karaktärerna lite äldre. De har andra problem och andra saker som ställer till det i livet. Men vad de visar på är att det aldrig är för sent att börja leva. Att våga ta steget för att förverkliga sina drömmar. Det är charmigt och hoppfullt.

Dock lider Minas hus av samma problem som sin uppföljare: fram emot slutet tappar det hela farten. Lite som om författaren inte orkar med att skriva klart. Från att ha varit en sammanhängande struktur blir det episodiskt. Hon gör lite nedslag här och där, och fick väldigt bråttom att skriva till en förveckling för att kunna få till en uppföljare.

Detta till trots tycker jag mycket om Minas hus: det är en varm, charmig och innerlig berättelse om kärlek, men framförallt vänskap, som är svår att lägga ifrån sig.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.