Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Bildkälla: Discshop.
Regissör: Francis Lawrence Manus: Peter Craig och Danny Strong Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth Produktionsår: 2015 Längd: 137 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format Bluray | CDON, Discshop DVD | CDON, Discshop
Panem ligger nu i fullskaligt krig. Revolutionen är ett faktum. Medan distrikten vinner alltmer mark står det klart att det enda sättet att komma åt president Snow är att bege sig till Huvudstaden. Men själva staden är minerad och fällor kantar vartenda steg som Katniss, Peeta, Gale och Finnick tar. Fienderna och de moraliska val som väntar Katniss kommer att pröva henne ännu mer än vad någon arena i Hungerspelen någonsin har gjort.
Den senare tidens vilja att dela upp filmatiseringen av sista boken i en serie har mystifierat mig. Sällan känns resultatet helt lyckat. Ofta leder det hela till att all handling förläggs till den första delen och den andra delen exploderar i en bombastisk, två timmar lång actionrulle. Mockingjay Part 2 får väl bli undantaget som bekräftar regeln. Min tveksamhet efter att ha sett föregående film är som bortblåst.
En av anledningarna är Jennifer Lawrence, vars porträttering av Katniss Everdeen sakta men säkert har fångat även mig. (Jag tycker i allmänhet att hon gjort Katniss lite väl mjuk). I Mockingjay Part 2 skildrar hon flera starka scener som rör mig till tårar och gör det så jävla bra. En del av detta är hennes starkaste prestationer genom hela filmserien.
En annan är den totalt osentimentala och långt ifrån romantiserade bild av krig som skildras i Mockingjay Part 2. Det är skitigt, brutalt och kaotiskt. När som helst kan något slå ned som omkullkastar alla planer. Tempot är intensivt. Det finns ingen chans att stanna upp, andas eller sörja de som faller, utan kriget jagar dem vidare mot det slutgiltiga målet: att besegra president Snow.
Men är Snow den enda skurken på banan? Det jag tycker att Mockingjay Part 2 lyckas få fram nästan tydligare än i böckerna är det politiska spelet som pågår under ytan. Manipulationerna, hämndgirigheten och makthungern. Det droppas spår genom hela filmen för att nå fram till den spännande upplösningen.
Dock önskar jag att Mockingjay Part 2 hade låtit bli att ta med det puttenuttiga slut som Suzanne Collins klistrade på i sista boken. Jag gillade det inte då, jag gillade det inte nu. Faktum är att jag gör mitt bästa för att förtränga det.
Mockingjay Part 2 är i övrigt en värdig avslutning på en stark filmserie. Andra som överväger att filmatisera böcker, se och lär.
Andra som har bloggat om Mockingjay Part 2
Bokföring enligt Monika; Lottens bokblogg
Andra delar i serien
The Hunger Games (recension)
Catching Fire (recension)
Mockingjay Part 1 (recension)
Mockingjay Part 2
Pingback: Månadsrapport: Mars 2016 - C.R.M. Nilsson
Ja som du vet så gillade jag del 1 bättre 🙂 Men Jennifer Lawrence är verkligen bra!
Slutet trodde jag var ett Hollywoodslut men när jag kollade boken så såg jag ju att det fanns där. Men det blev ännu sliskigare i filmen…
Min syster var så arg på det där slutet och förbannade Hollywoodslut. Hon hade lyckats förtränga helt att boken slutade så. Men visst blev det sliskigare på film.
Jag tycker ju att de där lyckliga Hollywood-sluten är överreklamerade, men jag har en person i min omedelbara närhet som avskyr alla slut som inte är avslutade. Och lyckliga 🙂
För mig behöver inte sluten vara lyckliga, och i Hungerspelen har jag så svårt att se hur det skulle kunna vara det, men de får mer än gärna vara avslutade. Öppna slut är inte min favoritgrej.