Författare: Mats Strandberg Illustratör: Sofia Falkenhem Serie: Monstret Frank, #1 Förlag: Rabén & Sjögren (2016) Antal sidor: 107 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Frank är en mörkrädd pojke utan några vänner. På sin nioårsdag blir han ett monster när grannens fluffiga lilla knähund biter honom. Om nätterna förvandlas han sedan till ett slags varulv, men en varulv som vill bli kliad bakom öronen och klappad på magen. Men människorna förstår inte, utan ryktena om ”attackerna” sprider sig som en löpeld genom Yrred och monstret blir bara hemskare. Rädslan sprider sig. Men allra räddast är nog Frank, som inte vågar berätta att det är han som är monstret.
Ni vet de där böckerna som det känns som om alla skriver om ett tag och det verkligen låter som om det skulle vara något för en själv? Hur lätt det är att bygga upp förväntningar och föreställningar om hur boken ska vara? Jag tror att jag har råkat göra det med Monstret i natten. Inte det att den är dålig, men att jag nog hade förväntat mig att den skulle vara mer än vad den var.
Monstret i natten känns som om det fungerar som en alldeles utmärkt allegori över främlingsfientlighet och fördomar. Sättet som människorna ser på monstret Frank visar hur våra förutfattade meningar spelar in när vi tolkar det vi ser eller upplever. Att Frank lägger sig på motorhuven för att bli kliad på magen omvandlas till att han klösande hotfullt försöker ta sig in i bilen för att äta upp människorna därinne. Det känns som en bok som går att använda för att skapa spännande diskussioner.
En del av att jag inte riktigt faller för Monstret i natten är nog att jag inte kommer någon av karaktärerna riktigt på djupet. Frank är idrottshatande och bokälskande, men jag hade velat lära känna honom ytterligare. Likaså grannen och bibliotekarien, som dyker upp från ingenstans. Boken känns helt enkelt lite för kort. Troligtvis kommer dessa karaktärer utvecklas under seriens lopp och jag vill definitivt läsa vidare om Frank och hans nya monstervänner.
Några ord måste ju nämnas om en sak som ytterligare gör Monstret i natten fin, nämligen Sofia Falkenhems underbara illustrationer. De är så gulliga och fina, och passar perfekt ihop med texten.
Monstret i natten är en fin allegori över utanförskap och förutfattade meningar, men lite för höga förväntningar satte nog fnurr på tråden för min del.
Andra bokbloggare om Monstret i natten
Carolina läser; Eli läser och skriver; enligt O; Mias bokhörna; Prickiga Paula och böckerna; romeoandjuliet; Sincerely Johanna
Jag gillar de två första böckerna, särskilt allegorierna. Är nyfiken på hur den tänkta läsåldern reagerar, på hur mycket av det här de läser ut.
Jag tror nog inte att de tänker så mycket på det, men känner igen sig i att känna sig utanför och udda. Det skulle vara spännande att höra hur diskussionerna går i klassrummen.