Mörka platser av Gillian Flynn

Författare: Gillian Flynn
Originaltitel: Dark Places
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Modernista (2012)
Antal sidor: 430 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Libby Day var sju år blev större delen av hennes familj brutalt mördad. Hennes storebror Ben dömdes för mordet, mycket tack vare Libbys eget vittnesmål. Som vuxen har hon levt på de donationer som en välvillig allmänhet har gjort till en fond, men pengarna börjar nu sina. När hon kontaktas av en underlig grupp människor som är intresserade av mordet på hennes familj, ser hon en chans att tjäna en hacka på deras intresse. De tror att Ben är oskyldig och de vill att Libby tar kontakt med personer som var viktiga i utredningen, som förmodligen är mer benägna att tala med henne. Hon är helt övertygad om att Ben gjorde det, men ju mer hon gräver i det förflutna, desto osäkrare blir hon…

Gillian Flynn har länge varit en älskling bland bokbloggare, vilket gjorde mig nyfiken på hennes författarskap. Mörka platser införskaffades därför under bokrean 2014. Eftersom jag var så nyfiken på henne fick hon också vara med i min boktolva. Och visst kommer jag nog att läsa fler böcker av Flynn!

Verkligheten som läsaren möts av i Mörka platser är verkligen mörk och skitig, gränsande till hopplös. Det är inga sympatiska karaktärer som läsaren möts av, men de blir alltmer mänskliga under bokens lopp. Tempot är inte det snabbaste, men det är heller inte en berättelse som det går att slita sig från. Genom växlingar mellan nutid och dåtid börjar läsaren förstå vad det är som verkligen hände den där ödesdigra natten.

Det är också en intressant tidsperiod under vilken som Flynn har valt att låta morden i Mörka platser ske. Rädsla för satanistiska grupper och mord skapade en sorts masshysteri under en period i USA, som såg satanistiska ritualer överallt. I efterhand så verkar det knappast ha förekommit alls. Samtidigt var psykologers roll vid vittnesmål inte särskilt välutvecklad etiskt, särskilt inte hanteringen av barnvittnesmål, så det blev lätt att de ledde barnen till att vittna som de ”ville.” Båda dessa faktum gör en intressant grogrund för denna mörka berättelse.

När det kommer till Flynns författarskap är det väl det skitiga och hennes tvister som omnämns mest. Därför blev jag lite besviken på tvisten i Mörka platser. Å ena sidan gjorde hon en snygg plantering för det tidigt i berättelsen, å andra sidan upplever jag att det bygger på lite väl många sammanträffanden. Det bjöd inte på några större överraskningar.

Mörka platser är en mörk, snårig berättelse utan större ljusglimtar, men som suger sig fast.

Andra bokbloggare om Mörka platser

Bokdamen; Bokslut enligt Monika; Ewelinas bokblogg; Lottens bokblogg; Mias bokhörna; PocketBlogg; romeoandjuliet