Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Författare: Virginia Woolf
Originaltitel: Mrs Dalloway
Översättare: Else Lundgren
Förlag: Albert Bonniers förlag (2016)
Antal sidor: 166 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Mrs Clarissa Dalloway har bestämt sig för att själv gå upp köpa blommorna till kvällens bjudning. Morgonen är tidig, men London hektiskt. Hon är en förtjusande kvinna som fångar människornas uppmärksamhet, men hon är snärjd i ett nät av plikter. Bjudningen ikväll är till för att fira hennes förträfflige man. Och hennes ungdomskärlek, Peter, har återvänt till London efter många år i Indien.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör berättelsen om Clarissa Dalloway så förtrollande. Är det Virginia Woolfs utsökta grepp om språket, hur varje ord är noga avvägt för att fånga en viss stämning? Är det för de förtjusande karaktärsporträtten? Det är en kort bok som under ett enda dygn målar upp bilder av längtan och förspillda chanser, karaktär och lättsinne, kärlek och tragedi.

Många gånger känner inte de olika karaktärerna varandra, utan deras liv möts i periferin. Mrs Dalloway är skriven i ett stream of consciousness, vilket leder att perspektivet kan skifta i ett och samma stycke. Kanske får en karaktär syn på en annan, tolkar situationen utifrån sitt perspektiv och går vidare. För att hänga med i svängarna kräver det en långsam, eftertänksam läsning. Detta för att hinna insupa funderingarna kring livet och karaktärernas inre monologer.

Skuggan av första världskriget vilar över Mrs Dalloway. En karaktär vi stöter på är Septimus, som har återvänt från kriget med försenad granatchock, och hans förtvivlade unga, italienska hustru. Deras berättelse är särskilt berörande, i bristen av förståelse från läkarna och hur alla förväntar sig att Septimus bara ska rycka upp sig. Samhället försöker likaså hämta sig från ett krig som ingen hade kunnat föreställa sig innan det skedde.

Mrs Dalloway är en utsökt pärla som trots sin ringa längd kräver tid och eftertanke.