Bildkälla: Discshop.
Originaltitel: La délicatesse Regissör: David Foenikinos och Stéphane Foenikinos Manus: David Foenikinos Skådespelare: Audrey Tautou, François Damiens, Bruno Todeschini Produktionsår: 2011 Längd: 105 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format Bluray | CDON, Discshop DVD | CDON, Discshop
Nathalies hela värld har vänts upp och ned. Marken är inte längre fast under hennes fötter. I ena sekunden var hon lyckligt gift, hade en lysande karriär och var övertygad om att framtiden var ljus. I nästa har livet slagits i spillror när hennes man dör i en bilolycka. Tre år senare är hon fortfarande i sorg och har begravt sig i sitt arbete. Helt plötsligt kysser hon en dag den svenska kollegan Markus, som om hon befinner sig i trans. Kyssen förändrar allt för Markus och får Nathalie att vakna upp ur sin inrutade vardag och får chansen att börja känna på nytt.
Nathalie är en filmatisering av en bok som jag inte har läst, vilket gjorde att jag inte hade någon aning om vad som väntade mig. Något lite lättsamt och uppmuntrande, trodde jag. Vad jag fick istället var en skapligt skum och väldigt fransk film.
Det som gör Nathalie skum är dels att det sker många voiceovers när karaktärernas tankar berättas. Många av tankarna kring Nathalie är rent dyrkande av natur och hon placeras i närmast på en piedestal, som det sedan är svårt för henne att ta sig ned från. Märkliga fantasisekvenser där Markus ser sig själv åtrådd av alla snygga kvinnor han möter gör också sitt för den skumma känslan.
Men samtidigt är Nathalie en mysig film. Relation mellan Nathalie och François, hennes framlidna make, är så varmt och ömt skildrad att det får det att pirra i kroppen på mig fast jag vet vad som väntar. Även Markus och Nathalies relation, som känns lite underlig, är fint skildrad. Två udda människor som möter varandra och gör varandra hela på nytt är fint. Även om jag aldrig riktigt kan komma över att det känns som om Markus bygger upp ett ideal kring Nathalie som kanske inte är helt realistiskt.
Audrey Tautou är den som stjäl showen. Hon lyckas med minimala ansiktsuttryck förmedla Nathalies djupa sorg. Det går inte att ta ögonen från henne. Hon tillför ett djup och värme till en story som ibland känns ologisk.
Nathalie är lite småskum, men med solida skådespelarprestationer och en medryckande story är det trevligt sällskap under en kväll.
Pingback: Månadsrapport: Mars 2016 - C.R.M. Nilsson
Den här filmen köpte jag för länge sedan och jag har inte sett den ännu. Kanske dags nu 🙂
Ja, kanske det 🙂
Låter ändå intressant. Audrey är en fantastisk skådespelerska 🙂
Hon stjäl ju showen i den här, men det känns ändå inte som hennes bästa roll.