Orsinian Tales av Ursula K. Le Guin

Författare: Ursula K. Le Guin
Förlag: Harper Collins (2004)
Antal sidor: 216 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus

Novellsamlingen Orsinian Tales består av elva berättelser. Den gemensamma nämnaren är det fiktiva landet Orsinia, lokaliserat någonstans i Centraleuropa. Genom berättelserna förs läsaren från ett land mellan gränsen till kristendom och hedendom fram till ett 1900-tal som präglas av ett diktatoriskt styre.

Ibland undrar jag varför jag inte räknar Ursula K. Le Guin som en favoritförfattare, eftersom varje gång jag slår mig ned med en av hennes böcker så blir jag djupt imponerad. Så även med Orsinian Tales. Det finns få författare som kan måla med språket som Le Guin gör, som skriver i bilder som får texten att spraka med elektricitet och sjuda under ytan. Hon är så skicklig att det får mig att vilja buga inför henne.

Det är i huvudsakligen två noveller jag fastnar för i Orsinian Tales. Den första är An Die Musik, som utspelar sig under slutet av 30-talet. En man i musikbranschen träffar en ännu inte publicerad kompositör, vars musik är olik något annat han har läst. Kärleken till musiken riktigt känns i den här, samtidigt som världen omkring inte längre anser ha tid med musik. Det är krig som gäller. Novellen innehåller ett fåtal karaktärer som är så fint mejslade att det känns som om jag har vandrat omkring i deras skor en stund.

Den andra är The Lady of Moge, som handlar om en ung man som reser för att fria till en kvinna. En ovanlig kvinna, som kräver sin egen frihet. När inbördeskriget bryter ut står de på olika sidor i kampen. Styrkan ligger i skildringen av Isabella, hennes önskningar och begränsningar, och hur männen i hennes liv oåterkalleligt förändrar hennes liv till det sämre när de försöker ”rädda” henne.

Andra noveller som är starka är The Barrow, i ett nyligt kristnat land där en präst gästar ett hus samtidigt som frun i huset föder ett barn och fadern blir bara mer och mer spänd under kvällens lopp; Ile Forest, om en enstörig man som bor djupt inne i skogen och vars fru lämnade honom för en älskare, eller hur det nu var; Brothers and Sisters, om två bröder, en som gav sig av, en annan som stannade kvar, och allt som sjuder mellan dem; samt A Week in the Country, där en ung man följer med en kurskamrat hem till landet i en tid när regimen söker efter motståndsmän.

Det som får mig att fastna för just de noveller som jag gör i Orsinian Tales är dels att jag upplever språket som särdeles fantastiskt i dem, dels att personen är så psykologiskt trovärdiga att det känns som om jag är dem för en kort stund.

Orsinian Tales ger åter prov på den fantastiska ordkonstnär som Ursula K. Le Guin är.